Vattnet i centrum
700 jobb på spel inom stenindustrin
Metallklubbarna vid stenindustrin hade i går kallat till debatt i Bläsemuséet.
- Debatten har hittills inte förts tillsammans med oss utan om oss, sade Mikael Nilsson, lokal ombudsman för IF Metall.
Men debatten kom mest att handla om bara en sak, vatten, vatten och åter vatten.
700 jobb totalt står på spel inom stenindustrin på Gotland. Kalkbrytning ställs mot miljö, nipsippor och grundvattenbehov.
- Vi vill ha allt, jobb och rent vatten, och vi tror att det går att förena, sade metallklubbordförandena på podiet.
Salt i brunnar
Ett 70-tal intresserade hade infunnit sig till debatten, som blev helt förutsättningslös eftersom ingen inledde.De allra flesta ville prata vatten. Den som fick svara var Nordkalks konsult Sven Fohlin, hydrolog. Han sade att eftersom Nordkalk nu bara ansöker om brytning ner till en meter ovan havsnivå riskerar man inte längre uppträngning av saltvatten i grundvattnet.
Kommunalrådet Lena Celion (m) undrade om inte vatten kunde tränga upp ändå, som på Island? Sven Fohlin svarade att saltvatten är tungt och därför inte kan spruta upp ur marken.
Charlotta Bothorp, Fleringe sade att hon bott i området under 20 år.
- Flera av mina grannar har fått salt i sina brunnar. För att koka kaffe måste de hämta vatten från annat håll.Hon sade att visst var jobben viktiga men utan vatten kan ju ingen leva.
Arne Eklund från Ung, Utveckling på norra Gotland, berättade om den dåliga vattentillgången i Fårösundsområdet.
- Det är stort resursslöseri att bara låta grundvattnet rinna ut i brotten, i stället borde det samlas upp och köras till Fårösund!
Sven Fohlin tog upp tråden och funderade över om inte kalkbrotten i framtiden kunde bli djupa vattenreservoarer?Kea Svensson, stridbar tidigare fackbas, ville återföra frågan till sysselsättningen och undrade hur de anställda vid kalkindustrin på Gotland mår.
Nervös framtid
Tony Johansson, klubbordförande vid Nordkalk svarade att stenarbetarna var "fruktansvärt nervösa" inför framtiden.
- Särskilt nu när Nimbus ska ta bort 60 man, dit hade ju några kunnat tänka sig att gå. Nej, det är skitjobbigt för oss för vi vill ju också ha rent vatten att dricka.
Jimmy Wallin, fackbas på Cementa sade att på hans företag var hotet inte så överhängande, men att man delade oron med de anställda på Nordkalk och var med på debatten för att lyssna och lära.
Projektledaren vid Nordkalk Henrik Grind fick frågan om den framtida bemanningen. Han sade att stenen skulle vara slutbruten 2010 i normal takt.
- För att få stenen att räcka till 2012 drar vi ned på brytningstakten vilket innebär att vi bara behöver 60 man i framtiden, varannan anställd kan tvingas gå.
Bra debatt
Efter mötet sade Charlotta Bothorp att hon tycker det var jättebra med debatten, även om hon tyckte att den blivit väl teknisk, hon hade önskat mer basfakta.Hon engagerar sig mest i miljöfrågorna men förstår mycket väl de anställdas oro.
- De är ju offer i den här frågan.
Hon är glad över att kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius sagt att kommunen inte kommer att riskera vattnet på norra Gotland.
- För jag har flugit över Gotland och sett schweizerosten, de håller på att spränga bort ön!
Annika Melin Text
annika.melin@gotlandstidningar.se
0498-20 24 23
Bengan Zettergren Foto
bengan.zettergren@gotlandstidningar.se
Tel. 20 24 05
Gotlands Tidningar
söndag 22 juni 2008
Gotlands Allehanda 18/6
"Borde vara regeringens ansvar"
IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven besökte Nordkalk och Cementa. - Det är fullt möjligt att kombinera sysselsättning med bra miljöpolitik, säger Stefan Löfven.Allmänheten bjöds till diskussion om kalkindustrins framtid.
I går var Metalls förbundsordförande Stefan Löfven på Gotland för att träffa fackliga företrädare och besöka arbetsplatserna inom kalkindustrin. Efter turer till Cementas och Nordkalks brott informerades Stefan Löfven om Nordkalks planerade stenbrott i Bunge.
På kvällen bjöds allmänheten och politiker till Bläse för en öppen debatt, med syftet att hitta en gemensam framtidslösning för boende på norr.
- Debatten om kalkindustrin har hittills förts juridiskt och av experter. Det är dags att vi som bor på Gotland är med och formar vår framtid. Vi hoppas det här ska bli startskottet för en debatt som för diskussionen framåt. Arbetstillfällen och miljömål går att förena, säger Mikael Nilsson som är lokal ombudsman för IF Metall.
Kalkindustrin sysselsätter många på Gotland. Nordkalks ansökan om kalkbrytning i Ducker i Bunge har fört med sig debatt om jobben och tillgången till grundvatten. Miljödomstolens prövning av kalkbrytningen har dragit ut på tiden och i maj beslutade Nordkalk dra tillbaka sitt krav om att få bryta under havsnivån för att nå framåt. Samtidigt för det med sig att Nordkalk inom de närmaste fem åren planerar att göra sig av med halva personalstyrkan.
Vid mötet i Bläse igår deltog fackliga företrädare, samt experter inom vattenfrågor och stenindustrin. Ett 100-tal personer kom till mötet och diskussionen handlade till stor del om miljö och vattenfrågorna i anslutning till det planerade brottet i Bunge.
Samarbete
Stefan Löfven uppmanade till samarbete och en konkret diskussion för att lösa miljö- och sysselsättningsfrågorna. Enligt honom är kalkindustrin på Gotland hela öns sak, och även av riksintresse.
- Den spelar en betydande roll i vår tillväxt. Vi behöver industrin, för hela samhället. Tjänstesektorn lever till stor del tack vare industrin. Kalksten måste brytas någonstans, så varför inte på Gotland, säger han.
Bevara Ojnareskogens representant Sofia Botorp satte frågan om jobben på norr i ett större sammanhang, och påpekade att de viktigaste näringarna på Gotland är jordbruk och besöksnäringen. Hållbarhetsfrågan var en annan aspekt på frågan om framtida kalkbrytning.
- Är stenindustrin en långsiktig och hållbar lösning för jobben på norr? Frågan är vad vår ekokommun gör, de handlar enligt motsatsen, sa Sofia Botorp, och möttes av applåder.
Elisabeth Feurst efterlyste i stället att lyfte frågan om att se efter framtida jobbmöjligheter, redan nu.
- Vi borde se oss om efter nya jobbtillfällen. Jag har mött aktörer som varit intresserade av att starta nya jobb inom kommunen, men de har mötts av byråkrati och ett allmänt ointresse, säger Elisabeth Feurst.
Tony Johansson, facklig ordförande vid Nordkalk, ställde Hans-Erik "Kea" Svensson frågan om hur personalen mår i dag.
- Stämningen är fruktansvärd.
- I stort sett varje dag möter jag medlemmar som mår dåligt, svarade Tony Johansson.
IF Metall jobbar för att regeringen ska ordna en samordnare i komplexa situationer. Stefan Löfven anser att även frågorna om kalkbrytningen på norr borde samordnas genom en insatt person.
- Det här borde vara regeringens ansvar. Vi har ställt frågan, men vi ser inget intresse, säger han.
Magdalena Olsson
magdalena.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 50
Gotlands Allehanda
IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven besökte Nordkalk och Cementa. - Det är fullt möjligt att kombinera sysselsättning med bra miljöpolitik, säger Stefan Löfven.Allmänheten bjöds till diskussion om kalkindustrins framtid.
I går var Metalls förbundsordförande Stefan Löfven på Gotland för att träffa fackliga företrädare och besöka arbetsplatserna inom kalkindustrin. Efter turer till Cementas och Nordkalks brott informerades Stefan Löfven om Nordkalks planerade stenbrott i Bunge.
På kvällen bjöds allmänheten och politiker till Bläse för en öppen debatt, med syftet att hitta en gemensam framtidslösning för boende på norr.
- Debatten om kalkindustrin har hittills förts juridiskt och av experter. Det är dags att vi som bor på Gotland är med och formar vår framtid. Vi hoppas det här ska bli startskottet för en debatt som för diskussionen framåt. Arbetstillfällen och miljömål går att förena, säger Mikael Nilsson som är lokal ombudsman för IF Metall.
Kalkindustrin sysselsätter många på Gotland. Nordkalks ansökan om kalkbrytning i Ducker i Bunge har fört med sig debatt om jobben och tillgången till grundvatten. Miljödomstolens prövning av kalkbrytningen har dragit ut på tiden och i maj beslutade Nordkalk dra tillbaka sitt krav om att få bryta under havsnivån för att nå framåt. Samtidigt för det med sig att Nordkalk inom de närmaste fem åren planerar att göra sig av med halva personalstyrkan.
Vid mötet i Bläse igår deltog fackliga företrädare, samt experter inom vattenfrågor och stenindustrin. Ett 100-tal personer kom till mötet och diskussionen handlade till stor del om miljö och vattenfrågorna i anslutning till det planerade brottet i Bunge.
Samarbete
Stefan Löfven uppmanade till samarbete och en konkret diskussion för att lösa miljö- och sysselsättningsfrågorna. Enligt honom är kalkindustrin på Gotland hela öns sak, och även av riksintresse.
- Den spelar en betydande roll i vår tillväxt. Vi behöver industrin, för hela samhället. Tjänstesektorn lever till stor del tack vare industrin. Kalksten måste brytas någonstans, så varför inte på Gotland, säger han.
Bevara Ojnareskogens representant Sofia Botorp satte frågan om jobben på norr i ett större sammanhang, och påpekade att de viktigaste näringarna på Gotland är jordbruk och besöksnäringen. Hållbarhetsfrågan var en annan aspekt på frågan om framtida kalkbrytning.
- Är stenindustrin en långsiktig och hållbar lösning för jobben på norr? Frågan är vad vår ekokommun gör, de handlar enligt motsatsen, sa Sofia Botorp, och möttes av applåder.
Elisabeth Feurst efterlyste i stället att lyfte frågan om att se efter framtida jobbmöjligheter, redan nu.
- Vi borde se oss om efter nya jobbtillfällen. Jag har mött aktörer som varit intresserade av att starta nya jobb inom kommunen, men de har mötts av byråkrati och ett allmänt ointresse, säger Elisabeth Feurst.
Tony Johansson, facklig ordförande vid Nordkalk, ställde Hans-Erik "Kea" Svensson frågan om hur personalen mår i dag.
- Stämningen är fruktansvärd.
- I stort sett varje dag möter jag medlemmar som mår dåligt, svarade Tony Johansson.
IF Metall jobbar för att regeringen ska ordna en samordnare i komplexa situationer. Stefan Löfven anser att även frågorna om kalkbrytningen på norr borde samordnas genom en insatt person.
- Det här borde vara regeringens ansvar. Vi har ställt frågan, men vi ser inget intresse, säger han.
Magdalena Olsson
magdalena.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 50
Gotlands Allehanda
måndag 9 juni 2008
En ny artikel!
Jobben mot miljön eller jobben hjärta miljön?
PROBLEMET NORDKALK - OJNARESKOGEN
Norra Gotland är rikt på kalksten av god kvalitet. Fyra företag bryter här för närvarande, ett av dem är finska bolaget Nordkalk. Norra Gotland har också 37 % av jordens alvarmarker.
Norra Gotland har också Bäste träsk, som är Gotlands största sjö och en viktig reservoar för vattenförsörjningen.
Nu vill Nordkalk öppna ett nytt brott i Ojnareskogen i Bunge, nära Rute och Fleringe. Det tänkta brottet har en yta stor som Lilla Karlsö och omfattar en del av den unika alvarmarken. Planen har mött motstånd av enskilda och föreningar. Ärendet har pågått sedan februari 2005 och ligger nu på Miljödomstolens bord.Nordkalks skäl för att öppna ett nytt brott på just denna plats är lätta att redovisa. Vid en provbrytning har kalken visat sig vara av god kvalitet. Den gotländska kalken är mycket efterfrågad, främst inom gruvindustrin. Om kalkproduktionen upphör här, har det sagts att närmaste ställe varifrån kalk av motsvarande kvalitet kan hämtas ligger i Belgien.
Ett argument av stor vikt för Gotland är att slå vakt om de arbetstillfällen som finns. Cirka 120 personer arbetar vid Nordkalk. Var och en kan förstå vad dessa arbeten betyder för en levande landsbygd på det begränsade och sårbara område som Gotland utgör. Vilka skäl är då nog starka för att sätta stopp för verksamheten? Jag kan se flera goda skäl, av vilka jag först vill nämna två som båda väger tungt, var för sig så väl som tillsammans.
Det första är omtanken om naturen på Gotland - och i världen! Det är inte bara fråga om några enstaka hotade djur- och växtarter som nattskärra, svartfläckig blåvinge, kalknarv, svärdkrissla eller gaffelfibbla. En biotop är ett naturområde av bestämd ekologisk karaktär som är beroende av speciella förutsättningar, av vilka berggrundens beskaffenhet hör till de viktigaste.
Om de förutsättningarna förändras, i synnerhet om det sker på ett så drastiskt sätt som att man för bort själva berggrunden, uppstår ett sår i naturen som aldrig kan återställas. Gotlands alvarmarker är så unika att de tillhör de skyddsvärda biotoperna, ett nätverk av ekosystem och livsmiljöer för arter som EU-länderna - så även Sverige - har kommit överens om att skydda genom Natura 2000, som har byggts upp inom EU. Här tillkommer alltså ett globalt ansvar förutom ansvaret för den gotländska naturen.
Om man inte bryr sig tillräckligt om naturen för att finna det skälet nog starkt (ack om varje år vore ett Linnéår, så att alla finge en chans att vakna!) kan knappast någon invända mot det som gäller vårt vatten.
Det är känt att Gotlands kalkberggrund är mycket rik på sprickor och håligheter, som bildats av genomströmmande vatten. Lummelundagrottan har uppstått på det sättet. Den är en stor sevärdhet, men vi behöver inte fler liknande fenomen.
Vi på Gotland är mer betjänta av ett intakt Bäste träsk som kan ge oss den reserv av rent dricksvatten som vi behöver under regnfattiga tider på året. De här områdena är extremt känsliga för föroreningar från regnvatten, som kan påverka vattnet i Bäste träsk om det planerade brottet kommer till stånd.
Det tunna, på sina ställen obefintliga jordtäcket bidrar ytterligare till områdets känslighet, då jordlagren silar vattnet genom många små kanaler och alltså har en viktig funktion som vattenrenare. Minst lika allvarlig är risken att grundvattnet och vattennivån kan påverkas genom läckage. Man vet inte hur sprickorna och håligheterna utbreder sig. Därför kan man inte förutsäga exakt vad förekomsten av ett brott för med sig, vilka vägar vattnet tar genom kalkberggrunden.
Nordkalk har redan misstagit sig en gång, vid provborrningen hösten 2006 då vattenläckor uppstod trots att man inte hade hållit det för sannolikt.
Så är det luften. Hur många känner till att mer än 2 % av all koldioxid som släpps ut i Sverige kommer från kalkindustrin på Gotland? Då är ändå inte alla andra luftföroreningar inräknade som den är upphov till. Det är värt att betänka då vi vet farorna med koldioxidens utbredning i det tunna skikt som vår atmosfär utgör.
Vidare kan estetiska och känslomässiga argument anföras mot fortsatt storskalig kalkhantering. Där handlar det om ting som inte är mätbara men som ändå har en given plats i vågskålen, som den livskvalité som kan uppnås genom naturupplevelsers välgörande inverkan på människor.
Känslan för Gotland som "vår mor" hör också hit.
Sammanfattningsvis finns alltså lokala intressen som jobben mot vattnet, ett riksintresse i kalk till gruvdriften, och det unika ekosystemet alvarmarken som utgör ett lokalt, nationellt och globalt intresse.Men jobben då, som är så viktiga för oss gotlänningar?
De behövs ju för en levande landsbygd? Finns alternativ, om Nordkalk inte får tillstånd att öppna brottet?
När det gäller kalkhantering, är småskalig stenindustri att föredra av flera skäl. Kalkstenen passar bra till många slags bruksföremål som byggmaterial, plattgångar, skålar, gravstenar med mera samt till konstnärlig produktion. Den får också ett betydligt högre värde i relation till volymen med den hanteringen, som därtill bidrar till renare luft.
Den småskaliga stenindustrin ger färre arbetstillfällen än den storskaliga, så det behövs komplement. Ojnareskogen och dess omgivningar kan, som Naturskyddsföreningen föreslagit, ingå i ett naturreservat kring Bäste träsk där nya arbetstillfällen kan skapas inom servicenäringen genom ekoturism. Myrmullen i de stora myrarna på norra Gotland, Elinghemsmyr och Martebomyr, är lämplig för hampodling. Om bönderna där kan lockas att satsa på hampa, kan en hampfabrik och ett väveri etableras. Hampan kan användas till såväl nytto- som prydnadstextilier, till exempel säckar, rep och fisknät, som inslag i väven till mattor och gardiner, eller till kläder. Fröna kan också användas på många sätt. Hampan är lättodlad och behöver inga bekämpningsmedel. Den göder marken och kan odlas på samma plats i många år. Dess textilprodukter är slitstarka och kan framställas i många variationer, t ex tillsammans med ull, lin eller bomull.
I en tid då miljötänkandet vinner terräng i allt vidare kretsar anar jag en renässans för naturmaterialen.Apropå miljötänkande, vore det inte önskvärt att utvidga kollektivtrafiken på Gotland, gärna kompletterad med ett järnvägsbygge?
Det skulle kunna bli ekokommunens välkomna bidrag till en friskare värld. Också här sammanfaller argumenten jobben och miljön!
Det här var några visioner ur min fantasi. Kanske tycker en del att det är ett utopiskt önsketänkande. Om någon av dessa idéer kan bli verklighet, kan inte jag bedöma. Jag lämnar dem åt andra med relevanta kunskaper och insikter att ta ställning till. Kanske finns andra och mer genomförbara möjligheter till arbetstillfällen på Gotland, men efter att ha tagit del av de fakta som är möjliga att tillgå i frågan, kan jag bara konstatera att de som förespråkar en fortsatt drift av den omfattning som Nordkalk föreslår, är minst lika hemfallna åt önsketänkande som jag.
När långsiktiga argument står mot kortsiktiga, är det inte svårt att välja sida. Vi måste inse att det finns en gräns som heter: Hit men inte längre. Egentligen har den redan passerats. Så mycket angelägnare då att hävda den. Misshandlad natur slår tillbaka.
Britta Calamnius Stenkyrka
P. S. Den här artikeln är en något utökad version av mitt fritt valda arbete i naturkunskap vid Komvux i Visby denna vårtermin. Sedan detta skrevs har såväl Nordkalk som två andra bolag inom kalkindustrin aviserat ändrade planer. Vad det leder till återstår att se. Det påverkar inte nämnvärt de tankar jag framfört här. D. S.
Gotlands Allehanda
PROBLEMET NORDKALK - OJNARESKOGEN
Norra Gotland är rikt på kalksten av god kvalitet. Fyra företag bryter här för närvarande, ett av dem är finska bolaget Nordkalk. Norra Gotland har också 37 % av jordens alvarmarker.
Norra Gotland har också Bäste träsk, som är Gotlands största sjö och en viktig reservoar för vattenförsörjningen.
Nu vill Nordkalk öppna ett nytt brott i Ojnareskogen i Bunge, nära Rute och Fleringe. Det tänkta brottet har en yta stor som Lilla Karlsö och omfattar en del av den unika alvarmarken. Planen har mött motstånd av enskilda och föreningar. Ärendet har pågått sedan februari 2005 och ligger nu på Miljödomstolens bord.Nordkalks skäl för att öppna ett nytt brott på just denna plats är lätta att redovisa. Vid en provbrytning har kalken visat sig vara av god kvalitet. Den gotländska kalken är mycket efterfrågad, främst inom gruvindustrin. Om kalkproduktionen upphör här, har det sagts att närmaste ställe varifrån kalk av motsvarande kvalitet kan hämtas ligger i Belgien.
Ett argument av stor vikt för Gotland är att slå vakt om de arbetstillfällen som finns. Cirka 120 personer arbetar vid Nordkalk. Var och en kan förstå vad dessa arbeten betyder för en levande landsbygd på det begränsade och sårbara område som Gotland utgör. Vilka skäl är då nog starka för att sätta stopp för verksamheten? Jag kan se flera goda skäl, av vilka jag först vill nämna två som båda väger tungt, var för sig så väl som tillsammans.
Det första är omtanken om naturen på Gotland - och i världen! Det är inte bara fråga om några enstaka hotade djur- och växtarter som nattskärra, svartfläckig blåvinge, kalknarv, svärdkrissla eller gaffelfibbla. En biotop är ett naturområde av bestämd ekologisk karaktär som är beroende av speciella förutsättningar, av vilka berggrundens beskaffenhet hör till de viktigaste.
Om de förutsättningarna förändras, i synnerhet om det sker på ett så drastiskt sätt som att man för bort själva berggrunden, uppstår ett sår i naturen som aldrig kan återställas. Gotlands alvarmarker är så unika att de tillhör de skyddsvärda biotoperna, ett nätverk av ekosystem och livsmiljöer för arter som EU-länderna - så även Sverige - har kommit överens om att skydda genom Natura 2000, som har byggts upp inom EU. Här tillkommer alltså ett globalt ansvar förutom ansvaret för den gotländska naturen.
Om man inte bryr sig tillräckligt om naturen för att finna det skälet nog starkt (ack om varje år vore ett Linnéår, så att alla finge en chans att vakna!) kan knappast någon invända mot det som gäller vårt vatten.
Det är känt att Gotlands kalkberggrund är mycket rik på sprickor och håligheter, som bildats av genomströmmande vatten. Lummelundagrottan har uppstått på det sättet. Den är en stor sevärdhet, men vi behöver inte fler liknande fenomen.
Vi på Gotland är mer betjänta av ett intakt Bäste träsk som kan ge oss den reserv av rent dricksvatten som vi behöver under regnfattiga tider på året. De här områdena är extremt känsliga för föroreningar från regnvatten, som kan påverka vattnet i Bäste träsk om det planerade brottet kommer till stånd.
Det tunna, på sina ställen obefintliga jordtäcket bidrar ytterligare till områdets känslighet, då jordlagren silar vattnet genom många små kanaler och alltså har en viktig funktion som vattenrenare. Minst lika allvarlig är risken att grundvattnet och vattennivån kan påverkas genom läckage. Man vet inte hur sprickorna och håligheterna utbreder sig. Därför kan man inte förutsäga exakt vad förekomsten av ett brott för med sig, vilka vägar vattnet tar genom kalkberggrunden.
Nordkalk har redan misstagit sig en gång, vid provborrningen hösten 2006 då vattenläckor uppstod trots att man inte hade hållit det för sannolikt.
Så är det luften. Hur många känner till att mer än 2 % av all koldioxid som släpps ut i Sverige kommer från kalkindustrin på Gotland? Då är ändå inte alla andra luftföroreningar inräknade som den är upphov till. Det är värt att betänka då vi vet farorna med koldioxidens utbredning i det tunna skikt som vår atmosfär utgör.
Vidare kan estetiska och känslomässiga argument anföras mot fortsatt storskalig kalkhantering. Där handlar det om ting som inte är mätbara men som ändå har en given plats i vågskålen, som den livskvalité som kan uppnås genom naturupplevelsers välgörande inverkan på människor.
Känslan för Gotland som "vår mor" hör också hit.
Sammanfattningsvis finns alltså lokala intressen som jobben mot vattnet, ett riksintresse i kalk till gruvdriften, och det unika ekosystemet alvarmarken som utgör ett lokalt, nationellt och globalt intresse.Men jobben då, som är så viktiga för oss gotlänningar?
De behövs ju för en levande landsbygd? Finns alternativ, om Nordkalk inte får tillstånd att öppna brottet?
När det gäller kalkhantering, är småskalig stenindustri att föredra av flera skäl. Kalkstenen passar bra till många slags bruksföremål som byggmaterial, plattgångar, skålar, gravstenar med mera samt till konstnärlig produktion. Den får också ett betydligt högre värde i relation till volymen med den hanteringen, som därtill bidrar till renare luft.
Den småskaliga stenindustrin ger färre arbetstillfällen än den storskaliga, så det behövs komplement. Ojnareskogen och dess omgivningar kan, som Naturskyddsföreningen föreslagit, ingå i ett naturreservat kring Bäste träsk där nya arbetstillfällen kan skapas inom servicenäringen genom ekoturism. Myrmullen i de stora myrarna på norra Gotland, Elinghemsmyr och Martebomyr, är lämplig för hampodling. Om bönderna där kan lockas att satsa på hampa, kan en hampfabrik och ett väveri etableras. Hampan kan användas till såväl nytto- som prydnadstextilier, till exempel säckar, rep och fisknät, som inslag i väven till mattor och gardiner, eller till kläder. Fröna kan också användas på många sätt. Hampan är lättodlad och behöver inga bekämpningsmedel. Den göder marken och kan odlas på samma plats i många år. Dess textilprodukter är slitstarka och kan framställas i många variationer, t ex tillsammans med ull, lin eller bomull.
I en tid då miljötänkandet vinner terräng i allt vidare kretsar anar jag en renässans för naturmaterialen.Apropå miljötänkande, vore det inte önskvärt att utvidga kollektivtrafiken på Gotland, gärna kompletterad med ett järnvägsbygge?
Det skulle kunna bli ekokommunens välkomna bidrag till en friskare värld. Också här sammanfaller argumenten jobben och miljön!
Det här var några visioner ur min fantasi. Kanske tycker en del att det är ett utopiskt önsketänkande. Om någon av dessa idéer kan bli verklighet, kan inte jag bedöma. Jag lämnar dem åt andra med relevanta kunskaper och insikter att ta ställning till. Kanske finns andra och mer genomförbara möjligheter till arbetstillfällen på Gotland, men efter att ha tagit del av de fakta som är möjliga att tillgå i frågan, kan jag bara konstatera att de som förespråkar en fortsatt drift av den omfattning som Nordkalk föreslår, är minst lika hemfallna åt önsketänkande som jag.
När långsiktiga argument står mot kortsiktiga, är det inte svårt att välja sida. Vi måste inse att det finns en gräns som heter: Hit men inte längre. Egentligen har den redan passerats. Så mycket angelägnare då att hävda den. Misshandlad natur slår tillbaka.
Britta Calamnius Stenkyrka
P. S. Den här artikeln är en något utökad version av mitt fritt valda arbete i naturkunskap vid Komvux i Visby denna vårtermin. Sedan detta skrevs har såväl Nordkalk som två andra bolag inom kalkindustrin aviserat ändrade planer. Vad det leder till återstår att se. Det påverkar inte nämnvärt de tankar jag framfört här. D. S.
Gotlands Allehanda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
