Kritiska synpunkter på kalkbrytningen
En mängd organisationer och privatpersoner har nu lämnat sina synpunkter på Nordkalks planer att påbörja ett nytt kalkbrott.Men kommunen och länsstyrelsen har fått uppskov med sina yttranden.
Redan i januari 2005 började processen. Nordkalk träffade länsstyrelsen för att samråda om planerna på ytterligare ett kalkbrott på norra Gotland. Sedan har det gått trögt.
Miljön runtomkring kalkbrottet klassas som statligt skyddsområde enligt Natura 2000. För att få miljödomstolens lov att bryta måste företaget bland annat bevisa att grundvattnet i området inte påverkas negativt. Och det verkar inte vara det lättaste.
Från början ville Nordkalk bryta under havsytenivå. Men tidigare i år backade företaget från sina ursprungliga planer och minskade grävdjupet något. På så sätt hoppades man att processen skulle löpa på smidigare.
Många synpunkter
Förhandlingar kommer att hållas i miljödomstolen den 7-9 oktober. Hittills har domstolen tagit emot hela 22 yttranden om Nordkalks modifierade ansökan. Men fortfarande saknas kommentarer från länsstyrelse och kommun, som fått uppskov fram till den 1 respektive 20 september.
Att döma av yttrandena som hittills kommit till miljödomstolen så har inte inställningen förändrats nämnvärt. Miljöorganisationer och kringboende är fortsatt lika kritiska till verksamheten.
Däremot har Nordkalk fått grönt ljus från från en tung statlig instans. Sveriges geologiska undersökning, som ansvarar för miljökvalitetsmålet "Grundvatten av god kvalitet" har gett klartecken till planerna - förutsatt att det fastställs ett kontrollprogram för verksamheten.
Avvaktar tungviktarna
Nordkalks projektledare för Duckersbrottet, Henrik Grind, har ännu inte hunnit ta del av synpunkterna som lämnats till domstolen.
- Nej jag avvaktar tills kommunen och länsstyrelsen har lämnat sina yttranden. Det är ändå de som väger tyngst, säger han.
I dag har han mycket svårt att säga något om hur utvecklingen för kalkbrottet kommer att se ut framöver.
- Jag tror ingenting i det här läget. Vi har gjort våra utredningar och lämnat in och de kommer in med sina. Sedan måste man sitta ner och diskutera alltihop, säger han.
Men Henrik Grind varnar för att tillståndsprocessen inte kan hålla på för evigt. Nordkalk har redan slagit av på takten i den befintliga Klinthagentäkten.
- Nu finns det en risk för att det blir en paus mellan Klinthagenbrottet och Duckersbrottet. Den risken försöker vi givetvis motarbeta, men det kan bli så ändå, säger Henrik Grind.
Några synpunkter
Här är några av organisationerna och myndigheterna som gett remissvar:
Sveriges geologiska undersökning, som är statens ansvariga myndighet för miljökvalitetsmålet "Grundvatten av god kvalitet", ger klartecken till Nordkalk.
Ahrs samfällighetsförening (representeras av fastighetsägarna som har gemensam vattenförsörjning från Bästeträsk). Fastighetsägarna i Ahr ser inte minskningen av djupet som några garantier för att vattenkvaliteten kommer att förbli oförändrad. Föreningen tycker att det är särskilt oroande att kommunen samtidigt planerar en vattentäkt i Bästeträsk.
Naturskyddsföreningen är inte imponerad av Nordkalks ändrade planer. Organisationen tror att täkten kommer att skada skyddade livsmiljöer och arter i det omgivande Natura 2000-området.
Gotlands botaniska förening menar att minskningen av kalkbrottets djup inte förändrar förutsättningarna det minsta. Svenska botaniska föreningen skriver i ett svar att ansökan bör avslås.
Johan Eriksson
0498-20 25 80
Gotlands Allehanda
lördag 23 augusti 2008
fredag 1 augusti 2008
Vila
Välbehövlig vila har min blogg varit i.
Dags att snart ta tag i allt som har med Ojnare att göra - trumman har inte tystnat!
Från skogen har jag både hört och sett andra aktörer vakna och väsnas - det värmer hela hjärtat!
Skogen lever och andas!
...och på hällarna dansas det om nätterna,
Dags att snart ta tag i allt som har med Ojnare att göra - trumman har inte tystnat!
Från skogen har jag både hört och sett andra aktörer vakna och väsnas - det värmer hela hjärtat!
Skogen lever och andas!
...och på hällarna dansas det om nätterna,
torsdag 3 juli 2008
Insändare 3/7 -2008 Gotlands Allehanda
Kortsiktigt mala ned kalkberget i en takt som aldrig skådats i öns historia
Hur räddar vi Gotland, hur öppnar vi ögonen på kalkindustrikramarna, hur skyddar vi vattnet?Det skriker i min mage och det skriker i markerna!
Tack alla ni, föreningar, myndigheter och enskilda, som för vattnets och skogarnas talan.
Alla ni som ger fåglarna, blommorna, skalbaggarna och mossorna en röst.
Tack alla ni som kämpar för att människan ska framstå som den kloka och förnuftiga varelse hon kan vara istället för den rovgiriga och dumma som alltför ofta visar sitt fula tryne i dessa råvarugiriga tider.
Ojnareskogen ropar till mig, jag vet inte varför just denna plats ekar så tydligt i mig över tid och rum.
Denna talliga, svettskog med årliga översvämmningar ropar på mig om nätterna:
- Skydda mig!
Då visar huggtandstraktorn sina dricksvattenblöta hjul och vattnet stiger...Gaffelfibblan kryper under sin ljusgröna bladrosett och skälver inför stöveltramp och ilskna motorer.
I skogens skälvande väntan vränger en skottsalva tystnaden i tusen vitblodiga skärvor. Ekot rullar likt åskan över krumma talltoppar som hukar i vinddraget.
Borta är skogsljuden.
Fågeln har tystnat, mossan är riven...Isengård är namnet på Ojnareskog.
Brottet ska bli 170 hektar, dvs större än hela Lilla Karlsö och därmed Gotlands största, och över 25 meter djupt. Det skulle komma att ligga i ett ur natursynpunkt riksintressant område som Sverige lovat skydda på grund av de unika miljöerna, inte minst när det gäller vatten, våtmarker och hydrologi.
I centrum av detta naturskyddsområde ligger sjön Bästeträsk med sitt klara drickbara vatten.
Sjön, som är Gotlands kommuns norra dricksvattentäkt, får i princip sitt vatten från två håll varav det planerade täktområdet utgör ett.
Viktigast att bevara i detta område är:
1. Vattnet.
Dricksvattenförsörjningen, ett brott i Bästeträsks tillrinningsområde påverkar vattentillförseln till sjön.
Gotlands kommun har i flera år velat göra Bästeträsk till ny kommunal vattentäkt eftersom sjön har betydligt bättre vatten än den nuvarande huvudtäkten, Tingstäde träsk. Det finns idag ett förbud mot aktiviteter som kan utgöra hot mot vattentillrinningen till Bästeträsk i exakt det område som man nu vill bryta kalk i. (hoten; inflöde av fossilt saltvatten som ligger i fickor i berggrunden, förorenat vatten från brytningen med sprängämnesrester och oljespill).
Vattenflödet i området kommer att påverkas och kan ge allvarliga konsekvenser för:
3 De natura 2000 områden som omringar det planerade täktområdet. (hoten; inflödet till brottet blir omfattande och dränerar därmed omgivande natura 2000 områden)
3 Ojnaremyr förstörs.
Myren som är en unik oreglerad agmyr i hjärtat av riksintresset naturmiljövård och som av Naturvårdsverket har föreslagits att bli ett natura 2000-område pga sina höga naturvärden blir mottagare av stora mängder förorenat vatten. (Hoten; det vatten som pumpas upp ur brottet, kväverikt och med mycket sediment efter sprängningar, skulle tillåtas infliltrera Ojnaremyr vars kemiska status förändras och nuvarande miljö försvinner)
3 Delar av Ojnareskogen översvämmas som andra hällmarker en eller flera gånger per år och dess växtlighet och arter är beroende av detta ojämna vattentillstånd för sin överlevnad. (Hoten; planerna på att leda ytvattnet förbi brottet och pumpa upp grundvattnet förutsätter teknik och energi samt mänsklig arbetsinsats för all framtid.
Den dag pumpningen slutar tar det mellan 40 och 100 år att återställa vattenbalansen och få vattentillförseln till Bästeträsk att börja fungera igen.
2. Den biologiska mångfalden.
Ett 60-tal ovanliga arter (rödlistade dvs i behov av skydd) signalerar att detta område är en mycket ovanlig typ av naturmiljö som är på väg att försvinna.
Några av arterna är endemiska det vill säga finns bara på ett fåtal ställen i hela världen och dessa är vi skyldiga att ta särskild hänsyn till. Inte minst ur genetisk synpunkt.3.
Hållbart näringsliv Gotland har inte råd att satsa på kortsiktiga arbetstillfällen och verksamheter (storskalig täktverksamhet tex) som på sikt utplånar de grundförutsättningar (mark och vatten) som kommande generationer är beroende av.
För att säkra nödvändiga livsbetingelser och skapa framtida försörjning på Gotland måste vi avvecka engångsuttagen och istället utveckla långsiktigt hållbara näringar så som jordbruk och besöksnäring.Att såga av den gren man sitter på har alltid varit ett MYCKET kortsiktigt sätt att se på verkligheten. Vår "gren" är den mark vi står på och växer ur och som vi hoppas att även framtida generationer ska kunna leva på, bruka och hämta vatten ur.
Att i en takt som tidigare aldrig skådats i Gotländsk stenhistoria mala ner Gotlands berggrund bit för bit är så kortsiktigt så att man knappt tror det är sant att det kan finnas gotlänningar som vill fortsätta denna rovdrift på våra främsta tillgångar - land och sötvatten.
Så hör jag rösten igen...om natten....Vem är människan att avgöra vad som är levande eller dött, mitt eller ingens?Art mot art, så har människans kamp alltid varit. Aldrig tillsammans med naturen - alltid mot!
Som barnet som separerar från sin mor, slår ni er blodiga mot den ni behöver.
Vem lyssnar den trotsåldersmogna människan till idag? På sin maskin...sin kuk...sin plånbok? Kan hon ännu höra skogens viskningar och trädets garv en varm sommardag, kan hon höra gräset växa och livets vatten rinna i ådrorna
- samma vatten som forsat fram ur inlandsisen och droppat från dinosauriens rygg i ett dimmigt regn i alra urtid?
Har hon kvar sin längtan till samspel istället för ensamhet?
För liten för att vara gud - För stor för att vara däggdjur Ensam!
Vem tackar du för att du överlevt?
Vem föder dig? Vem när dig?
Vad ger du mig tillbaka?
Jag försöker förstå de som tänker kortsiktigt - på sitt jobb och på sin lön. Vi står alla mitt i mellan våra egna privata kortsiktiga liv och det långsiktiga kollektiva globala ansvar vi har.
Utan jobb är det svårt att handla mat till sina barn men utan mark kan vi inte ens producera maten.
Att vara människa är svårt, ja ensamt.
Måtte vi alla vakna upp. Måtte försommarens skönhet smälta värme i våra förslappade sinnen och få oss att orka tänka långt...tänka barn och barnbarn och tänka brett...tänka havsörn och gräs och vind och fisk. Och alla arters generationer som följer.
När en art dör försvinner en värld...Låt oss tänka tacksamhet över den jord vi lever på och respekt för allt som finns på och i den.
Kära skog, kära mark, kära jord...
Sofia Bothorp
Tankesmedjan Skogsfolket
Gotlands Allehanda
Hur räddar vi Gotland, hur öppnar vi ögonen på kalkindustrikramarna, hur skyddar vi vattnet?Det skriker i min mage och det skriker i markerna!
Tack alla ni, föreningar, myndigheter och enskilda, som för vattnets och skogarnas talan.
Alla ni som ger fåglarna, blommorna, skalbaggarna och mossorna en röst.
Tack alla ni som kämpar för att människan ska framstå som den kloka och förnuftiga varelse hon kan vara istället för den rovgiriga och dumma som alltför ofta visar sitt fula tryne i dessa råvarugiriga tider.
Ojnareskogen ropar till mig, jag vet inte varför just denna plats ekar så tydligt i mig över tid och rum.
Denna talliga, svettskog med årliga översvämmningar ropar på mig om nätterna:
- Skydda mig!
Då visar huggtandstraktorn sina dricksvattenblöta hjul och vattnet stiger...Gaffelfibblan kryper under sin ljusgröna bladrosett och skälver inför stöveltramp och ilskna motorer.
I skogens skälvande väntan vränger en skottsalva tystnaden i tusen vitblodiga skärvor. Ekot rullar likt åskan över krumma talltoppar som hukar i vinddraget.
Borta är skogsljuden.
Fågeln har tystnat, mossan är riven...Isengård är namnet på Ojnareskog.
Brottet ska bli 170 hektar, dvs större än hela Lilla Karlsö och därmed Gotlands största, och över 25 meter djupt. Det skulle komma att ligga i ett ur natursynpunkt riksintressant område som Sverige lovat skydda på grund av de unika miljöerna, inte minst när det gäller vatten, våtmarker och hydrologi.
I centrum av detta naturskyddsområde ligger sjön Bästeträsk med sitt klara drickbara vatten.
Sjön, som är Gotlands kommuns norra dricksvattentäkt, får i princip sitt vatten från två håll varav det planerade täktområdet utgör ett.
Viktigast att bevara i detta område är:
1. Vattnet.
Dricksvattenförsörjningen, ett brott i Bästeträsks tillrinningsområde påverkar vattentillförseln till sjön.
Gotlands kommun har i flera år velat göra Bästeträsk till ny kommunal vattentäkt eftersom sjön har betydligt bättre vatten än den nuvarande huvudtäkten, Tingstäde träsk. Det finns idag ett förbud mot aktiviteter som kan utgöra hot mot vattentillrinningen till Bästeträsk i exakt det område som man nu vill bryta kalk i. (hoten; inflöde av fossilt saltvatten som ligger i fickor i berggrunden, förorenat vatten från brytningen med sprängämnesrester och oljespill).
Vattenflödet i området kommer att påverkas och kan ge allvarliga konsekvenser för:
3 De natura 2000 områden som omringar det planerade täktområdet. (hoten; inflödet till brottet blir omfattande och dränerar därmed omgivande natura 2000 områden)
3 Ojnaremyr förstörs.
Myren som är en unik oreglerad agmyr i hjärtat av riksintresset naturmiljövård och som av Naturvårdsverket har föreslagits att bli ett natura 2000-område pga sina höga naturvärden blir mottagare av stora mängder förorenat vatten. (Hoten; det vatten som pumpas upp ur brottet, kväverikt och med mycket sediment efter sprängningar, skulle tillåtas infliltrera Ojnaremyr vars kemiska status förändras och nuvarande miljö försvinner)
3 Delar av Ojnareskogen översvämmas som andra hällmarker en eller flera gånger per år och dess växtlighet och arter är beroende av detta ojämna vattentillstånd för sin överlevnad. (Hoten; planerna på att leda ytvattnet förbi brottet och pumpa upp grundvattnet förutsätter teknik och energi samt mänsklig arbetsinsats för all framtid.
Den dag pumpningen slutar tar det mellan 40 och 100 år att återställa vattenbalansen och få vattentillförseln till Bästeträsk att börja fungera igen.
2. Den biologiska mångfalden.
Ett 60-tal ovanliga arter (rödlistade dvs i behov av skydd) signalerar att detta område är en mycket ovanlig typ av naturmiljö som är på väg att försvinna.
Några av arterna är endemiska det vill säga finns bara på ett fåtal ställen i hela världen och dessa är vi skyldiga att ta särskild hänsyn till. Inte minst ur genetisk synpunkt.3.
Hållbart näringsliv Gotland har inte råd att satsa på kortsiktiga arbetstillfällen och verksamheter (storskalig täktverksamhet tex) som på sikt utplånar de grundförutsättningar (mark och vatten) som kommande generationer är beroende av.
För att säkra nödvändiga livsbetingelser och skapa framtida försörjning på Gotland måste vi avvecka engångsuttagen och istället utveckla långsiktigt hållbara näringar så som jordbruk och besöksnäring.Att såga av den gren man sitter på har alltid varit ett MYCKET kortsiktigt sätt att se på verkligheten. Vår "gren" är den mark vi står på och växer ur och som vi hoppas att även framtida generationer ska kunna leva på, bruka och hämta vatten ur.
Att i en takt som tidigare aldrig skådats i Gotländsk stenhistoria mala ner Gotlands berggrund bit för bit är så kortsiktigt så att man knappt tror det är sant att det kan finnas gotlänningar som vill fortsätta denna rovdrift på våra främsta tillgångar - land och sötvatten.
Så hör jag rösten igen...om natten....Vem är människan att avgöra vad som är levande eller dött, mitt eller ingens?Art mot art, så har människans kamp alltid varit. Aldrig tillsammans med naturen - alltid mot!
Som barnet som separerar från sin mor, slår ni er blodiga mot den ni behöver.
Vem lyssnar den trotsåldersmogna människan till idag? På sin maskin...sin kuk...sin plånbok? Kan hon ännu höra skogens viskningar och trädets garv en varm sommardag, kan hon höra gräset växa och livets vatten rinna i ådrorna
- samma vatten som forsat fram ur inlandsisen och droppat från dinosauriens rygg i ett dimmigt regn i alra urtid?
Har hon kvar sin längtan till samspel istället för ensamhet?
För liten för att vara gud - För stor för att vara däggdjur Ensam!
Vem tackar du för att du överlevt?
Vem föder dig? Vem när dig?
Vad ger du mig tillbaka?
Jag försöker förstå de som tänker kortsiktigt - på sitt jobb och på sin lön. Vi står alla mitt i mellan våra egna privata kortsiktiga liv och det långsiktiga kollektiva globala ansvar vi har.
Utan jobb är det svårt att handla mat till sina barn men utan mark kan vi inte ens producera maten.
Att vara människa är svårt, ja ensamt.
Måtte vi alla vakna upp. Måtte försommarens skönhet smälta värme i våra förslappade sinnen och få oss att orka tänka långt...tänka barn och barnbarn och tänka brett...tänka havsörn och gräs och vind och fisk. Och alla arters generationer som följer.
När en art dör försvinner en värld...Låt oss tänka tacksamhet över den jord vi lever på och respekt för allt som finns på och i den.
Kära skog, kära mark, kära jord...
Sofia Bothorp
Tankesmedjan Skogsfolket
Gotlands Allehanda
onsdag 2 juli 2008
Härliga tider, strålande tider!
Gotlands Allehanda 3/7 -2008
Nej till fyrdubblat kalk- uttag vid Stucksbrottet
Miljö- och hälsoskyddsnämnden avslår i ett remissvar Svenska Minerals ansökan om att få fyrdubbla uttaget av kalksten vid det befintliga brottet vid Stucks i Bunge. Nämnden följer försiktighetsprincipen och vill inte gå med på något som kan äventyra vattnet i Bäste träsk.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tidigare yttrat sig direkt till Miljödomstolen om Nordkalks ansökan om att få öppna ett nytt brott vid Ducker i Bunge. Nämnden avstyrkte även då och resonemanget som då fördes gäller även vid denna nya ansökan.
Nordkalksärendet är ännu inte avgjort. Det som hänt är att företaget har ändrat sin ansökan, vilket innebär att man inte går så djupt med brottet som ursprungligen var tänkt.
- Det finns inga garantier för att vattnet inte kommer att påverkas, säger nämndens ordförande Mats-Ola Rödén (fp) och syftar på båda ärendena.Miljö- och hälsoskyddskontoret har i sin beredning av ärendet konstaterat att det finns många osäkerhetsfaktorer som inte är utredda och redovisade. Dessutom tycker man att det är av största vikt att säkerställa skyddet för Bäste träsk som kommunal vattentäkt.
Ser risker
Riskerna med ett brott enligt Svenska Minerals ansökan, som innebär att man går ned med brottet till 0-nivå mot nuvarande + 18 meter, är att man minskar tillrinningen till Bäste träsk samtidigt som det finns risk för försämrad kvalité.
- Valet av plats bedöms vara olämplig för utökning av täktverksamheten, anser miljö- och hälsoskyddskontoret.
Roland Olsson
roland.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 65
Gotlands Allehanda
Nej till fyrdubblat kalk- uttag vid Stucksbrottet
Miljö- och hälsoskyddsnämnden avslår i ett remissvar Svenska Minerals ansökan om att få fyrdubbla uttaget av kalksten vid det befintliga brottet vid Stucks i Bunge. Nämnden följer försiktighetsprincipen och vill inte gå med på något som kan äventyra vattnet i Bäste träsk.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden har tidigare yttrat sig direkt till Miljödomstolen om Nordkalks ansökan om att få öppna ett nytt brott vid Ducker i Bunge. Nämnden avstyrkte även då och resonemanget som då fördes gäller även vid denna nya ansökan.
Nordkalksärendet är ännu inte avgjort. Det som hänt är att företaget har ändrat sin ansökan, vilket innebär att man inte går så djupt med brottet som ursprungligen var tänkt.
- Det finns inga garantier för att vattnet inte kommer att påverkas, säger nämndens ordförande Mats-Ola Rödén (fp) och syftar på båda ärendena.Miljö- och hälsoskyddskontoret har i sin beredning av ärendet konstaterat att det finns många osäkerhetsfaktorer som inte är utredda och redovisade. Dessutom tycker man att det är av största vikt att säkerställa skyddet för Bäste träsk som kommunal vattentäkt.
Ser risker
Riskerna med ett brott enligt Svenska Minerals ansökan, som innebär att man går ned med brottet till 0-nivå mot nuvarande + 18 meter, är att man minskar tillrinningen till Bäste träsk samtidigt som det finns risk för försämrad kvalité.
- Valet av plats bedöms vara olämplig för utökning av täktverksamheten, anser miljö- och hälsoskyddskontoret.
Roland Olsson
roland.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 65
Gotlands Allehanda
söndag 22 juni 2008
Gotlands tidningar 18/6
Vattnet i centrum
700 jobb på spel inom stenindustrin
Metallklubbarna vid stenindustrin hade i går kallat till debatt i Bläsemuséet.
- Debatten har hittills inte förts tillsammans med oss utan om oss, sade Mikael Nilsson, lokal ombudsman för IF Metall.
Men debatten kom mest att handla om bara en sak, vatten, vatten och åter vatten.
700 jobb totalt står på spel inom stenindustrin på Gotland. Kalkbrytning ställs mot miljö, nipsippor och grundvattenbehov.
- Vi vill ha allt, jobb och rent vatten, och vi tror att det går att förena, sade metallklubbordförandena på podiet.
Salt i brunnar
Ett 70-tal intresserade hade infunnit sig till debatten, som blev helt förutsättningslös eftersom ingen inledde.De allra flesta ville prata vatten. Den som fick svara var Nordkalks konsult Sven Fohlin, hydrolog. Han sade att eftersom Nordkalk nu bara ansöker om brytning ner till en meter ovan havsnivå riskerar man inte längre uppträngning av saltvatten i grundvattnet.
Kommunalrådet Lena Celion (m) undrade om inte vatten kunde tränga upp ändå, som på Island? Sven Fohlin svarade att saltvatten är tungt och därför inte kan spruta upp ur marken.
Charlotta Bothorp, Fleringe sade att hon bott i området under 20 år.
- Flera av mina grannar har fått salt i sina brunnar. För att koka kaffe måste de hämta vatten från annat håll.Hon sade att visst var jobben viktiga men utan vatten kan ju ingen leva.
Arne Eklund från Ung, Utveckling på norra Gotland, berättade om den dåliga vattentillgången i Fårösundsområdet.
- Det är stort resursslöseri att bara låta grundvattnet rinna ut i brotten, i stället borde det samlas upp och köras till Fårösund!
Sven Fohlin tog upp tråden och funderade över om inte kalkbrotten i framtiden kunde bli djupa vattenreservoarer?Kea Svensson, stridbar tidigare fackbas, ville återföra frågan till sysselsättningen och undrade hur de anställda vid kalkindustrin på Gotland mår.
Nervös framtid
Tony Johansson, klubbordförande vid Nordkalk svarade att stenarbetarna var "fruktansvärt nervösa" inför framtiden.
- Särskilt nu när Nimbus ska ta bort 60 man, dit hade ju några kunnat tänka sig att gå. Nej, det är skitjobbigt för oss för vi vill ju också ha rent vatten att dricka.
Jimmy Wallin, fackbas på Cementa sade att på hans företag var hotet inte så överhängande, men att man delade oron med de anställda på Nordkalk och var med på debatten för att lyssna och lära.
Projektledaren vid Nordkalk Henrik Grind fick frågan om den framtida bemanningen. Han sade att stenen skulle vara slutbruten 2010 i normal takt.
- För att få stenen att räcka till 2012 drar vi ned på brytningstakten vilket innebär att vi bara behöver 60 man i framtiden, varannan anställd kan tvingas gå.
Bra debatt
Efter mötet sade Charlotta Bothorp att hon tycker det var jättebra med debatten, även om hon tyckte att den blivit väl teknisk, hon hade önskat mer basfakta.Hon engagerar sig mest i miljöfrågorna men förstår mycket väl de anställdas oro.
- De är ju offer i den här frågan.
Hon är glad över att kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius sagt att kommunen inte kommer att riskera vattnet på norra Gotland.
- För jag har flugit över Gotland och sett schweizerosten, de håller på att spränga bort ön!
Annika Melin Text
annika.melin@gotlandstidningar.se
0498-20 24 23
Bengan Zettergren Foto
bengan.zettergren@gotlandstidningar.se
Tel. 20 24 05
Gotlands Tidningar
700 jobb på spel inom stenindustrin
Metallklubbarna vid stenindustrin hade i går kallat till debatt i Bläsemuséet.
- Debatten har hittills inte förts tillsammans med oss utan om oss, sade Mikael Nilsson, lokal ombudsman för IF Metall.
Men debatten kom mest att handla om bara en sak, vatten, vatten och åter vatten.
700 jobb totalt står på spel inom stenindustrin på Gotland. Kalkbrytning ställs mot miljö, nipsippor och grundvattenbehov.
- Vi vill ha allt, jobb och rent vatten, och vi tror att det går att förena, sade metallklubbordförandena på podiet.
Salt i brunnar
Ett 70-tal intresserade hade infunnit sig till debatten, som blev helt förutsättningslös eftersom ingen inledde.De allra flesta ville prata vatten. Den som fick svara var Nordkalks konsult Sven Fohlin, hydrolog. Han sade att eftersom Nordkalk nu bara ansöker om brytning ner till en meter ovan havsnivå riskerar man inte längre uppträngning av saltvatten i grundvattnet.
Kommunalrådet Lena Celion (m) undrade om inte vatten kunde tränga upp ändå, som på Island? Sven Fohlin svarade att saltvatten är tungt och därför inte kan spruta upp ur marken.
Charlotta Bothorp, Fleringe sade att hon bott i området under 20 år.
- Flera av mina grannar har fått salt i sina brunnar. För att koka kaffe måste de hämta vatten från annat håll.Hon sade att visst var jobben viktiga men utan vatten kan ju ingen leva.
Arne Eklund från Ung, Utveckling på norra Gotland, berättade om den dåliga vattentillgången i Fårösundsområdet.
- Det är stort resursslöseri att bara låta grundvattnet rinna ut i brotten, i stället borde det samlas upp och köras till Fårösund!
Sven Fohlin tog upp tråden och funderade över om inte kalkbrotten i framtiden kunde bli djupa vattenreservoarer?Kea Svensson, stridbar tidigare fackbas, ville återföra frågan till sysselsättningen och undrade hur de anställda vid kalkindustrin på Gotland mår.
Nervös framtid
Tony Johansson, klubbordförande vid Nordkalk svarade att stenarbetarna var "fruktansvärt nervösa" inför framtiden.
- Särskilt nu när Nimbus ska ta bort 60 man, dit hade ju några kunnat tänka sig att gå. Nej, det är skitjobbigt för oss för vi vill ju också ha rent vatten att dricka.
Jimmy Wallin, fackbas på Cementa sade att på hans företag var hotet inte så överhängande, men att man delade oron med de anställda på Nordkalk och var med på debatten för att lyssna och lära.
Projektledaren vid Nordkalk Henrik Grind fick frågan om den framtida bemanningen. Han sade att stenen skulle vara slutbruten 2010 i normal takt.
- För att få stenen att räcka till 2012 drar vi ned på brytningstakten vilket innebär att vi bara behöver 60 man i framtiden, varannan anställd kan tvingas gå.
Bra debatt
Efter mötet sade Charlotta Bothorp att hon tycker det var jättebra med debatten, även om hon tyckte att den blivit väl teknisk, hon hade önskat mer basfakta.Hon engagerar sig mest i miljöfrågorna men förstår mycket väl de anställdas oro.
- De är ju offer i den här frågan.
Hon är glad över att kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius sagt att kommunen inte kommer att riskera vattnet på norra Gotland.
- För jag har flugit över Gotland och sett schweizerosten, de håller på att spränga bort ön!
Annika Melin Text
annika.melin@gotlandstidningar.se
0498-20 24 23
Bengan Zettergren Foto
bengan.zettergren@gotlandstidningar.se
Tel. 20 24 05
Gotlands Tidningar
Gotlands Allehanda 18/6
"Borde vara regeringens ansvar"
IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven besökte Nordkalk och Cementa. - Det är fullt möjligt att kombinera sysselsättning med bra miljöpolitik, säger Stefan Löfven.Allmänheten bjöds till diskussion om kalkindustrins framtid.
I går var Metalls förbundsordförande Stefan Löfven på Gotland för att träffa fackliga företrädare och besöka arbetsplatserna inom kalkindustrin. Efter turer till Cementas och Nordkalks brott informerades Stefan Löfven om Nordkalks planerade stenbrott i Bunge.
På kvällen bjöds allmänheten och politiker till Bläse för en öppen debatt, med syftet att hitta en gemensam framtidslösning för boende på norr.
- Debatten om kalkindustrin har hittills förts juridiskt och av experter. Det är dags att vi som bor på Gotland är med och formar vår framtid. Vi hoppas det här ska bli startskottet för en debatt som för diskussionen framåt. Arbetstillfällen och miljömål går att förena, säger Mikael Nilsson som är lokal ombudsman för IF Metall.
Kalkindustrin sysselsätter många på Gotland. Nordkalks ansökan om kalkbrytning i Ducker i Bunge har fört med sig debatt om jobben och tillgången till grundvatten. Miljödomstolens prövning av kalkbrytningen har dragit ut på tiden och i maj beslutade Nordkalk dra tillbaka sitt krav om att få bryta under havsnivån för att nå framåt. Samtidigt för det med sig att Nordkalk inom de närmaste fem åren planerar att göra sig av med halva personalstyrkan.
Vid mötet i Bläse igår deltog fackliga företrädare, samt experter inom vattenfrågor och stenindustrin. Ett 100-tal personer kom till mötet och diskussionen handlade till stor del om miljö och vattenfrågorna i anslutning till det planerade brottet i Bunge.
Samarbete
Stefan Löfven uppmanade till samarbete och en konkret diskussion för att lösa miljö- och sysselsättningsfrågorna. Enligt honom är kalkindustrin på Gotland hela öns sak, och även av riksintresse.
- Den spelar en betydande roll i vår tillväxt. Vi behöver industrin, för hela samhället. Tjänstesektorn lever till stor del tack vare industrin. Kalksten måste brytas någonstans, så varför inte på Gotland, säger han.
Bevara Ojnareskogens representant Sofia Botorp satte frågan om jobben på norr i ett större sammanhang, och påpekade att de viktigaste näringarna på Gotland är jordbruk och besöksnäringen. Hållbarhetsfrågan var en annan aspekt på frågan om framtida kalkbrytning.
- Är stenindustrin en långsiktig och hållbar lösning för jobben på norr? Frågan är vad vår ekokommun gör, de handlar enligt motsatsen, sa Sofia Botorp, och möttes av applåder.
Elisabeth Feurst efterlyste i stället att lyfte frågan om att se efter framtida jobbmöjligheter, redan nu.
- Vi borde se oss om efter nya jobbtillfällen. Jag har mött aktörer som varit intresserade av att starta nya jobb inom kommunen, men de har mötts av byråkrati och ett allmänt ointresse, säger Elisabeth Feurst.
Tony Johansson, facklig ordförande vid Nordkalk, ställde Hans-Erik "Kea" Svensson frågan om hur personalen mår i dag.
- Stämningen är fruktansvärd.
- I stort sett varje dag möter jag medlemmar som mår dåligt, svarade Tony Johansson.
IF Metall jobbar för att regeringen ska ordna en samordnare i komplexa situationer. Stefan Löfven anser att även frågorna om kalkbrytningen på norr borde samordnas genom en insatt person.
- Det här borde vara regeringens ansvar. Vi har ställt frågan, men vi ser inget intresse, säger han.
Magdalena Olsson
magdalena.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 50
Gotlands Allehanda
IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven besökte Nordkalk och Cementa. - Det är fullt möjligt att kombinera sysselsättning med bra miljöpolitik, säger Stefan Löfven.Allmänheten bjöds till diskussion om kalkindustrins framtid.
I går var Metalls förbundsordförande Stefan Löfven på Gotland för att träffa fackliga företrädare och besöka arbetsplatserna inom kalkindustrin. Efter turer till Cementas och Nordkalks brott informerades Stefan Löfven om Nordkalks planerade stenbrott i Bunge.
På kvällen bjöds allmänheten och politiker till Bläse för en öppen debatt, med syftet att hitta en gemensam framtidslösning för boende på norr.
- Debatten om kalkindustrin har hittills förts juridiskt och av experter. Det är dags att vi som bor på Gotland är med och formar vår framtid. Vi hoppas det här ska bli startskottet för en debatt som för diskussionen framåt. Arbetstillfällen och miljömål går att förena, säger Mikael Nilsson som är lokal ombudsman för IF Metall.
Kalkindustrin sysselsätter många på Gotland. Nordkalks ansökan om kalkbrytning i Ducker i Bunge har fört med sig debatt om jobben och tillgången till grundvatten. Miljödomstolens prövning av kalkbrytningen har dragit ut på tiden och i maj beslutade Nordkalk dra tillbaka sitt krav om att få bryta under havsnivån för att nå framåt. Samtidigt för det med sig att Nordkalk inom de närmaste fem åren planerar att göra sig av med halva personalstyrkan.
Vid mötet i Bläse igår deltog fackliga företrädare, samt experter inom vattenfrågor och stenindustrin. Ett 100-tal personer kom till mötet och diskussionen handlade till stor del om miljö och vattenfrågorna i anslutning till det planerade brottet i Bunge.
Samarbete
Stefan Löfven uppmanade till samarbete och en konkret diskussion för att lösa miljö- och sysselsättningsfrågorna. Enligt honom är kalkindustrin på Gotland hela öns sak, och även av riksintresse.
- Den spelar en betydande roll i vår tillväxt. Vi behöver industrin, för hela samhället. Tjänstesektorn lever till stor del tack vare industrin. Kalksten måste brytas någonstans, så varför inte på Gotland, säger han.
Bevara Ojnareskogens representant Sofia Botorp satte frågan om jobben på norr i ett större sammanhang, och påpekade att de viktigaste näringarna på Gotland är jordbruk och besöksnäringen. Hållbarhetsfrågan var en annan aspekt på frågan om framtida kalkbrytning.
- Är stenindustrin en långsiktig och hållbar lösning för jobben på norr? Frågan är vad vår ekokommun gör, de handlar enligt motsatsen, sa Sofia Botorp, och möttes av applåder.
Elisabeth Feurst efterlyste i stället att lyfte frågan om att se efter framtida jobbmöjligheter, redan nu.
- Vi borde se oss om efter nya jobbtillfällen. Jag har mött aktörer som varit intresserade av att starta nya jobb inom kommunen, men de har mötts av byråkrati och ett allmänt ointresse, säger Elisabeth Feurst.
Tony Johansson, facklig ordförande vid Nordkalk, ställde Hans-Erik "Kea" Svensson frågan om hur personalen mår i dag.
- Stämningen är fruktansvärd.
- I stort sett varje dag möter jag medlemmar som mår dåligt, svarade Tony Johansson.
IF Metall jobbar för att regeringen ska ordna en samordnare i komplexa situationer. Stefan Löfven anser att även frågorna om kalkbrytningen på norr borde samordnas genom en insatt person.
- Det här borde vara regeringens ansvar. Vi har ställt frågan, men vi ser inget intresse, säger han.
Magdalena Olsson
magdalena.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 50
Gotlands Allehanda
måndag 9 juni 2008
En ny artikel!
Jobben mot miljön eller jobben hjärta miljön?
PROBLEMET NORDKALK - OJNARESKOGEN
Norra Gotland är rikt på kalksten av god kvalitet. Fyra företag bryter här för närvarande, ett av dem är finska bolaget Nordkalk. Norra Gotland har också 37 % av jordens alvarmarker.
Norra Gotland har också Bäste träsk, som är Gotlands största sjö och en viktig reservoar för vattenförsörjningen.
Nu vill Nordkalk öppna ett nytt brott i Ojnareskogen i Bunge, nära Rute och Fleringe. Det tänkta brottet har en yta stor som Lilla Karlsö och omfattar en del av den unika alvarmarken. Planen har mött motstånd av enskilda och föreningar. Ärendet har pågått sedan februari 2005 och ligger nu på Miljödomstolens bord.Nordkalks skäl för att öppna ett nytt brott på just denna plats är lätta att redovisa. Vid en provbrytning har kalken visat sig vara av god kvalitet. Den gotländska kalken är mycket efterfrågad, främst inom gruvindustrin. Om kalkproduktionen upphör här, har det sagts att närmaste ställe varifrån kalk av motsvarande kvalitet kan hämtas ligger i Belgien.
Ett argument av stor vikt för Gotland är att slå vakt om de arbetstillfällen som finns. Cirka 120 personer arbetar vid Nordkalk. Var och en kan förstå vad dessa arbeten betyder för en levande landsbygd på det begränsade och sårbara område som Gotland utgör. Vilka skäl är då nog starka för att sätta stopp för verksamheten? Jag kan se flera goda skäl, av vilka jag först vill nämna två som båda väger tungt, var för sig så väl som tillsammans.
Det första är omtanken om naturen på Gotland - och i världen! Det är inte bara fråga om några enstaka hotade djur- och växtarter som nattskärra, svartfläckig blåvinge, kalknarv, svärdkrissla eller gaffelfibbla. En biotop är ett naturområde av bestämd ekologisk karaktär som är beroende av speciella förutsättningar, av vilka berggrundens beskaffenhet hör till de viktigaste.
Om de förutsättningarna förändras, i synnerhet om det sker på ett så drastiskt sätt som att man för bort själva berggrunden, uppstår ett sår i naturen som aldrig kan återställas. Gotlands alvarmarker är så unika att de tillhör de skyddsvärda biotoperna, ett nätverk av ekosystem och livsmiljöer för arter som EU-länderna - så även Sverige - har kommit överens om att skydda genom Natura 2000, som har byggts upp inom EU. Här tillkommer alltså ett globalt ansvar förutom ansvaret för den gotländska naturen.
Om man inte bryr sig tillräckligt om naturen för att finna det skälet nog starkt (ack om varje år vore ett Linnéår, så att alla finge en chans att vakna!) kan knappast någon invända mot det som gäller vårt vatten.
Det är känt att Gotlands kalkberggrund är mycket rik på sprickor och håligheter, som bildats av genomströmmande vatten. Lummelundagrottan har uppstått på det sättet. Den är en stor sevärdhet, men vi behöver inte fler liknande fenomen.
Vi på Gotland är mer betjänta av ett intakt Bäste träsk som kan ge oss den reserv av rent dricksvatten som vi behöver under regnfattiga tider på året. De här områdena är extremt känsliga för föroreningar från regnvatten, som kan påverka vattnet i Bäste träsk om det planerade brottet kommer till stånd.
Det tunna, på sina ställen obefintliga jordtäcket bidrar ytterligare till områdets känslighet, då jordlagren silar vattnet genom många små kanaler och alltså har en viktig funktion som vattenrenare. Minst lika allvarlig är risken att grundvattnet och vattennivån kan påverkas genom läckage. Man vet inte hur sprickorna och håligheterna utbreder sig. Därför kan man inte förutsäga exakt vad förekomsten av ett brott för med sig, vilka vägar vattnet tar genom kalkberggrunden.
Nordkalk har redan misstagit sig en gång, vid provborrningen hösten 2006 då vattenläckor uppstod trots att man inte hade hållit det för sannolikt.
Så är det luften. Hur många känner till att mer än 2 % av all koldioxid som släpps ut i Sverige kommer från kalkindustrin på Gotland? Då är ändå inte alla andra luftföroreningar inräknade som den är upphov till. Det är värt att betänka då vi vet farorna med koldioxidens utbredning i det tunna skikt som vår atmosfär utgör.
Vidare kan estetiska och känslomässiga argument anföras mot fortsatt storskalig kalkhantering. Där handlar det om ting som inte är mätbara men som ändå har en given plats i vågskålen, som den livskvalité som kan uppnås genom naturupplevelsers välgörande inverkan på människor.
Känslan för Gotland som "vår mor" hör också hit.
Sammanfattningsvis finns alltså lokala intressen som jobben mot vattnet, ett riksintresse i kalk till gruvdriften, och det unika ekosystemet alvarmarken som utgör ett lokalt, nationellt och globalt intresse.Men jobben då, som är så viktiga för oss gotlänningar?
De behövs ju för en levande landsbygd? Finns alternativ, om Nordkalk inte får tillstånd att öppna brottet?
När det gäller kalkhantering, är småskalig stenindustri att föredra av flera skäl. Kalkstenen passar bra till många slags bruksföremål som byggmaterial, plattgångar, skålar, gravstenar med mera samt till konstnärlig produktion. Den får också ett betydligt högre värde i relation till volymen med den hanteringen, som därtill bidrar till renare luft.
Den småskaliga stenindustrin ger färre arbetstillfällen än den storskaliga, så det behövs komplement. Ojnareskogen och dess omgivningar kan, som Naturskyddsföreningen föreslagit, ingå i ett naturreservat kring Bäste träsk där nya arbetstillfällen kan skapas inom servicenäringen genom ekoturism. Myrmullen i de stora myrarna på norra Gotland, Elinghemsmyr och Martebomyr, är lämplig för hampodling. Om bönderna där kan lockas att satsa på hampa, kan en hampfabrik och ett väveri etableras. Hampan kan användas till såväl nytto- som prydnadstextilier, till exempel säckar, rep och fisknät, som inslag i väven till mattor och gardiner, eller till kläder. Fröna kan också användas på många sätt. Hampan är lättodlad och behöver inga bekämpningsmedel. Den göder marken och kan odlas på samma plats i många år. Dess textilprodukter är slitstarka och kan framställas i många variationer, t ex tillsammans med ull, lin eller bomull.
I en tid då miljötänkandet vinner terräng i allt vidare kretsar anar jag en renässans för naturmaterialen.Apropå miljötänkande, vore det inte önskvärt att utvidga kollektivtrafiken på Gotland, gärna kompletterad med ett järnvägsbygge?
Det skulle kunna bli ekokommunens välkomna bidrag till en friskare värld. Också här sammanfaller argumenten jobben och miljön!
Det här var några visioner ur min fantasi. Kanske tycker en del att det är ett utopiskt önsketänkande. Om någon av dessa idéer kan bli verklighet, kan inte jag bedöma. Jag lämnar dem åt andra med relevanta kunskaper och insikter att ta ställning till. Kanske finns andra och mer genomförbara möjligheter till arbetstillfällen på Gotland, men efter att ha tagit del av de fakta som är möjliga att tillgå i frågan, kan jag bara konstatera att de som förespråkar en fortsatt drift av den omfattning som Nordkalk föreslår, är minst lika hemfallna åt önsketänkande som jag.
När långsiktiga argument står mot kortsiktiga, är det inte svårt att välja sida. Vi måste inse att det finns en gräns som heter: Hit men inte längre. Egentligen har den redan passerats. Så mycket angelägnare då att hävda den. Misshandlad natur slår tillbaka.
Britta Calamnius Stenkyrka
P. S. Den här artikeln är en något utökad version av mitt fritt valda arbete i naturkunskap vid Komvux i Visby denna vårtermin. Sedan detta skrevs har såväl Nordkalk som två andra bolag inom kalkindustrin aviserat ändrade planer. Vad det leder till återstår att se. Det påverkar inte nämnvärt de tankar jag framfört här. D. S.
Gotlands Allehanda
PROBLEMET NORDKALK - OJNARESKOGEN
Norra Gotland är rikt på kalksten av god kvalitet. Fyra företag bryter här för närvarande, ett av dem är finska bolaget Nordkalk. Norra Gotland har också 37 % av jordens alvarmarker.
Norra Gotland har också Bäste träsk, som är Gotlands största sjö och en viktig reservoar för vattenförsörjningen.
Nu vill Nordkalk öppna ett nytt brott i Ojnareskogen i Bunge, nära Rute och Fleringe. Det tänkta brottet har en yta stor som Lilla Karlsö och omfattar en del av den unika alvarmarken. Planen har mött motstånd av enskilda och föreningar. Ärendet har pågått sedan februari 2005 och ligger nu på Miljödomstolens bord.Nordkalks skäl för att öppna ett nytt brott på just denna plats är lätta att redovisa. Vid en provbrytning har kalken visat sig vara av god kvalitet. Den gotländska kalken är mycket efterfrågad, främst inom gruvindustrin. Om kalkproduktionen upphör här, har det sagts att närmaste ställe varifrån kalk av motsvarande kvalitet kan hämtas ligger i Belgien.
Ett argument av stor vikt för Gotland är att slå vakt om de arbetstillfällen som finns. Cirka 120 personer arbetar vid Nordkalk. Var och en kan förstå vad dessa arbeten betyder för en levande landsbygd på det begränsade och sårbara område som Gotland utgör. Vilka skäl är då nog starka för att sätta stopp för verksamheten? Jag kan se flera goda skäl, av vilka jag först vill nämna två som båda väger tungt, var för sig så väl som tillsammans.
Det första är omtanken om naturen på Gotland - och i världen! Det är inte bara fråga om några enstaka hotade djur- och växtarter som nattskärra, svartfläckig blåvinge, kalknarv, svärdkrissla eller gaffelfibbla. En biotop är ett naturområde av bestämd ekologisk karaktär som är beroende av speciella förutsättningar, av vilka berggrundens beskaffenhet hör till de viktigaste.
Om de förutsättningarna förändras, i synnerhet om det sker på ett så drastiskt sätt som att man för bort själva berggrunden, uppstår ett sår i naturen som aldrig kan återställas. Gotlands alvarmarker är så unika att de tillhör de skyddsvärda biotoperna, ett nätverk av ekosystem och livsmiljöer för arter som EU-länderna - så även Sverige - har kommit överens om att skydda genom Natura 2000, som har byggts upp inom EU. Här tillkommer alltså ett globalt ansvar förutom ansvaret för den gotländska naturen.
Om man inte bryr sig tillräckligt om naturen för att finna det skälet nog starkt (ack om varje år vore ett Linnéår, så att alla finge en chans att vakna!) kan knappast någon invända mot det som gäller vårt vatten.
Det är känt att Gotlands kalkberggrund är mycket rik på sprickor och håligheter, som bildats av genomströmmande vatten. Lummelundagrottan har uppstått på det sättet. Den är en stor sevärdhet, men vi behöver inte fler liknande fenomen.
Vi på Gotland är mer betjänta av ett intakt Bäste träsk som kan ge oss den reserv av rent dricksvatten som vi behöver under regnfattiga tider på året. De här områdena är extremt känsliga för föroreningar från regnvatten, som kan påverka vattnet i Bäste träsk om det planerade brottet kommer till stånd.
Det tunna, på sina ställen obefintliga jordtäcket bidrar ytterligare till områdets känslighet, då jordlagren silar vattnet genom många små kanaler och alltså har en viktig funktion som vattenrenare. Minst lika allvarlig är risken att grundvattnet och vattennivån kan påverkas genom läckage. Man vet inte hur sprickorna och håligheterna utbreder sig. Därför kan man inte förutsäga exakt vad förekomsten av ett brott för med sig, vilka vägar vattnet tar genom kalkberggrunden.
Nordkalk har redan misstagit sig en gång, vid provborrningen hösten 2006 då vattenläckor uppstod trots att man inte hade hållit det för sannolikt.
Så är det luften. Hur många känner till att mer än 2 % av all koldioxid som släpps ut i Sverige kommer från kalkindustrin på Gotland? Då är ändå inte alla andra luftföroreningar inräknade som den är upphov till. Det är värt att betänka då vi vet farorna med koldioxidens utbredning i det tunna skikt som vår atmosfär utgör.
Vidare kan estetiska och känslomässiga argument anföras mot fortsatt storskalig kalkhantering. Där handlar det om ting som inte är mätbara men som ändå har en given plats i vågskålen, som den livskvalité som kan uppnås genom naturupplevelsers välgörande inverkan på människor.
Känslan för Gotland som "vår mor" hör också hit.
Sammanfattningsvis finns alltså lokala intressen som jobben mot vattnet, ett riksintresse i kalk till gruvdriften, och det unika ekosystemet alvarmarken som utgör ett lokalt, nationellt och globalt intresse.Men jobben då, som är så viktiga för oss gotlänningar?
De behövs ju för en levande landsbygd? Finns alternativ, om Nordkalk inte får tillstånd att öppna brottet?
När det gäller kalkhantering, är småskalig stenindustri att föredra av flera skäl. Kalkstenen passar bra till många slags bruksföremål som byggmaterial, plattgångar, skålar, gravstenar med mera samt till konstnärlig produktion. Den får också ett betydligt högre värde i relation till volymen med den hanteringen, som därtill bidrar till renare luft.
Den småskaliga stenindustrin ger färre arbetstillfällen än den storskaliga, så det behövs komplement. Ojnareskogen och dess omgivningar kan, som Naturskyddsföreningen föreslagit, ingå i ett naturreservat kring Bäste träsk där nya arbetstillfällen kan skapas inom servicenäringen genom ekoturism. Myrmullen i de stora myrarna på norra Gotland, Elinghemsmyr och Martebomyr, är lämplig för hampodling. Om bönderna där kan lockas att satsa på hampa, kan en hampfabrik och ett väveri etableras. Hampan kan användas till såväl nytto- som prydnadstextilier, till exempel säckar, rep och fisknät, som inslag i väven till mattor och gardiner, eller till kläder. Fröna kan också användas på många sätt. Hampan är lättodlad och behöver inga bekämpningsmedel. Den göder marken och kan odlas på samma plats i många år. Dess textilprodukter är slitstarka och kan framställas i många variationer, t ex tillsammans med ull, lin eller bomull.
I en tid då miljötänkandet vinner terräng i allt vidare kretsar anar jag en renässans för naturmaterialen.Apropå miljötänkande, vore det inte önskvärt att utvidga kollektivtrafiken på Gotland, gärna kompletterad med ett järnvägsbygge?
Det skulle kunna bli ekokommunens välkomna bidrag till en friskare värld. Också här sammanfaller argumenten jobben och miljön!
Det här var några visioner ur min fantasi. Kanske tycker en del att det är ett utopiskt önsketänkande. Om någon av dessa idéer kan bli verklighet, kan inte jag bedöma. Jag lämnar dem åt andra med relevanta kunskaper och insikter att ta ställning till. Kanske finns andra och mer genomförbara möjligheter till arbetstillfällen på Gotland, men efter att ha tagit del av de fakta som är möjliga att tillgå i frågan, kan jag bara konstatera att de som förespråkar en fortsatt drift av den omfattning som Nordkalk föreslår, är minst lika hemfallna åt önsketänkande som jag.
När långsiktiga argument står mot kortsiktiga, är det inte svårt att välja sida. Vi måste inse att det finns en gräns som heter: Hit men inte längre. Egentligen har den redan passerats. Så mycket angelägnare då att hävda den. Misshandlad natur slår tillbaka.
Britta Calamnius Stenkyrka
P. S. Den här artikeln är en något utökad version av mitt fritt valda arbete i naturkunskap vid Komvux i Visby denna vårtermin. Sedan detta skrevs har såväl Nordkalk som två andra bolag inom kalkindustrin aviserat ändrade planer. Vad det leder till återstår att se. Det påverkar inte nämnvärt de tankar jag framfört här. D. S.
Gotlands Allehanda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
