Pengar...

Det är mycket lättare att göra ont, än att göra gott med pengar.

Ta detta exempel:
Om man investerar i tillväxt, så innebär det att någonstans blir en resurs förbrukad. Om man investerar i hållbarhet, så försvinner pengarna i stället.
Om man investerar 1 milj kronor i mark, så får man straffavgifter/skatter för att man bara vill låta skogen växa.
Om köper marken och avverkar skogen så går man med vinst, som man kan köpa mer mark av och på så sätt få ännu mera vinst.

På samma sätt förhåller det sig naturligtvis med Nordkalk. Om man investerar pengarna i marken där kalken finns, för att bevara den, så tjänar man inget mer än att marken får vara kvar orörd. Om du däremot gräver sönder, spränger och skövlar marken, får du utdelning för dina investerade pengar, så du kan köpa mer mark att gräva i.

Det förhåller sig på samma sätt med barn; det som ett barn egentligen behöver är mer tid med sina nära och kära, vilket får som konsekvens att du måste arbeta mindra och tjäna mindre pengar.
Det är lättare att arbeta mer, köpa saker till barnet, men egentligen mår ingen bättre av det. Barnet mår inte bättre, den som jobbar mår inte bättre och miljöm mår naturligtvis inte bättre av alla prylar som måste tillverkas.

Artikel om marken på norr.

Fyra bryter på norr - tre säkrar stenen

Sju kalkstensindustrier äger mark på norra Gotland. Fyra av dem har gällande täkttillstånd och bryter sten i varierande omfattning. Tre företag har inget tillstånd, men äger tillsammans 4 500 hektar mark, som man har i sin ägo för att säkra framtida behov av kalksten.
Detta kan utläsas av en diger genomgång av förhållanden på norra Gotland som ställts samman i en rapport.

Länsstyrelsen och kommunen tillsammans med SGU och Naturvårdsverket ligger bakom den omfattande genomgången (210 A4-sidor; "Kunskapsunderlag angående planer för framtida markanvändning på norra Gotland"). Det stora avgörande som ligger närmast i tid är ju Miljödomstolens beslut om Nordkalks begäran om täkttillstånd vid Ducker i Bunge, den så kallade Ojnareskogen.

Måste äga
Kalkstensbrytning kräver täkttillstånd från länsstyrelsen eller Miljödomstolen.
För täkttillstånd krävs att exploatören själv är markägare eller har avtal med markägaren. Utvinning av kalksten förutsätter således tillgång till mark.
Sammanställningen i rapporten ger en aktuell bild av kalkstens-industrin på norra Gotland.
Cementa
Cementa AB (ägs av Heidelberg Cement) bryter kalksten och märgelsten i File Hajdar-brottet och Västra brottet i Slite. Enligt Kerstin Nyberg, miljöansvarig vid Slite-fabriken finns det sten på File Hajdar som räcker i hundratals år.Man förbereder nu en ansökan om förnyat täkttillstånd för både Västra brottet och File Hajdar och det man vill åstadkomma med detta, är en fortsättning av nuvarande verksamhet. De nya tillstånden behövs från 2011.

Nordkalk
Nordkalk AB bryter kalksten som råvara för kalkbränning och som insatsråvara till industrin och jordbruket, i Klinthagen, Storugns, Fleringe och Rute (Bunge).Tillstånd finns att bryta sten till 2010. Om företaget får öppna ny täkt i området vid Bunge Ducker räcker stenen till 2037.

Svenska Mineral
Svenska Mineral (ägs av familjen Juvél, Värmland) bryter kalksten vid Stucks i Bunge. Tillståndet räcker till 2010. På fastigheten finns sten som beräknas räcka i flera hundra år om man fortsätter med dagens brytningstakt. Samråd om nytt täkttillstånd är påbörjat.

Slite stenhuggeri
Slite Stenhuggeri bryter kalksten till byggsten och gravvårdar, i två mindre täkter.Tre företag äger stora marker, men byter inte någon sten och har heller inga kända planer på att ansöka om täkttillstånd.

NCC
NCC äger i dag cirka 1 000 hektar fördelat på tre skiften. Marken är ursprungligen inköpt för att säkra bolagets framtida kalktillgångar. Bolaget har för närvarande inget täkttillstånd.En del av den ursprungliga marken avyttrades under 90-talet till Svenska Mineral och en del av den mark man har kvar gränsar till bolagets område i Bunge. GA har frågat bolaget men ännu inte fått svar om den framtida markanvändningen. Det finns dock inget som tyder på att man har för avsikt att söka något täkttillstånd.

Gotlands Kalkverk AB
Gotlands Kalkverk ingår i samma koncern som Cementa (Heidelberg Cement). Företaget består av ett antal gamla företag som fusionerats och uppgått i Gotlands Kalkverk. Bolaget äger i dag 2 427 hektar på norra Gotland, till rätt stor del i närheten av Bläse. Eftersom Cementa har brytningsvärd sten till Slite-fabriken på närmare håll, är det inte aktuellt att söka några nya täkttillstånd.

Lhoist Nordic AB
Ingår i industrigruppen Lhoist med belgiska ägare. Lhoist Nordic AB (tidigare Eurolime) är tillsammans med Nordkalk ägare av kalkugnen i Storugns. Företaget äger 841 hektar mark på norra Gotland. Marken ligger i området kring Barläst norr om Slite. Syftet med markinnehavet sägs vara att säkra framtida behov av kalksten, men inga ansökningar om täkttillstånd är aktuella, enligt företagets talesman Staffan Fors. Behovet av sten till kalkugnen tillfredsställs av Nordkalk.

Roland Olsson
roland.olsson@gotlandsallehanda.se
0498-20 25 65Gotlands Allehanda

Tanke...

Man kan inte förgifta floder och samtidigt inte förgifta sina barn. Våra industrier har förgiftat, fördämt och förbrukat flodernas vatten.
När ska vi säga stopp?
Om hundra år så kommer dricksvatten vara det mest betydelsefulla och viktigaste inslaget i människans behov, precis som det är nu.
Förtjänar inte barnen till våra barn samma möjlighet som vi haft?
Profit och kortsiktigt förbrukande av resurser gangnar bara för stunden.

De som önskar sig ett annat Gotland!

Vi som önskar oss ett helt annat synsätt på våra naturtillgångar säger:

Bevara oss ifrån okunskapen!

Rädda Ojnareskogen - bevara vattnet!

Angående Cementaartikeln!

Jag tog mig friheten att förstora några av de orden som den nytillträdde Cementachefen uttalade sig om.

Man kan fundera lite...

Ännu en som uttalar sig!

"Ett hål i backen måste man tåla"

Den nya Cementachefen Per Ole Morken har installerat sig i Slite. Per Ole kommer från gruväventyr på Spetsbergen och en cementfabrik i Nordnorge. Nu ska han ge sig i kast med en opinion som på allvar ifrågasätter kalkindustrin på Gotland.

Per Ole Morken har alltid arbetat med tung industri. I 21 år arbetade han med kolgruvor på Spetsbergen - en verksamhet som gick med stora förluster tills man hittade en fyndighet och kunde starta en helt ny gruva.
- Sådant händer inte ofta nu för tiden. Det var ett fantastiskt industriäventyr.Men ett samhälle som inte var mycket större en Slite på en stor, ö som i övrigt mest består av vildmark, kändes lite för trångt till slut. Därför tog Per Ole Morken för fyra år sedan klivet över till cementindustrin och blev platschef för en Norcem-fabrik i Nordnorge. Norcem ingår, liksom Cementa, Heidelberg-koncernen.

Koncernen är stor och Per Ole siktade in sig på utlandsjobb i Afrika, men det blev Slite och Gotland i stället, när förra Cementachefen Hans Gustavsson klev över till Nordkalk.Per Ole är nöjd. Slitefabriken räknas som Heidelbergkoncernens flaggskepp och Gotland hör också till "utlandet".
Ibland ser Per Ole stora skillnader mellan Sverige och Norge:
- Det är samma problemställningar här som i Norge. Jag känner igen de frågor som debatteras. Men i Norge vinklar man det på ett annat sätt. Där talar man främst om cementindustrins stora koldioxidutsläpp. Här kommer det in estetiska frågor och blommor och allt möjligt när vi vill öppna ett nytt brott.

Den fabrik som Per Ole kommer ifrån låg nära Norges nationalfjäll, ändå fanns det inte samma motsättningar mellan naturintressen och industrin.

- Ett hål i backen måste man tåla, tycker Per Ole.Han gillar öppenhet och diskussion, men han föredrar när diskussionen rör sig kring sakliga skäl, som exempelvis vattenproblematiken. När det gäller tycke och smak vet han inte vad han ska kunna tillföra. Om ett tiotal år tar stenen i det västra brottet i Slite slut. Brottet på File hajdar kommer att kunna försörja Cementa med sten i hundratals år framöver om man får tillstånd till fortsatt brytning.

Nästa år kommer Cementa att lämna in sin ansökan. För att få tillstånd måste fabriken ha ett samrådsförfarande där man hämtar in synpunkter från omkringboende. Under den första hösten på Gotland har Per Ole Morken träffat en hel del Slitebor emellanåt har han blivit förbluffad över okunskapen är om verksamheten på fabriken:

- Det finns så mycket misstänksamhet och jag har fått så många konstiga frågor. Per Ole Morken och Kerstin Nyberg, som arbetar med miljö- och kvalitetsfrågor på Cementa, har därför bestämt sig för att ge ut ett nyhetsblad till omkringboende med information om vad som egentligen händer på fabriksområdet. Det är en hel del:

I år har koncernen investerat 110 miljoner kronor i Slite och nästan en femtedel av denna summa går till investeringar som kommer att förbättra miljön. Nästa år satsar man 70 miljoner på "miljö-investeringar". Vill inte mjölka pengar- Slitefabriken ses som ett föredöme inom cementindustrin och det måste vi berätta om. Vi har ingen anledning att hålla något dolt i vår verksamhet, tycker Per Ole Morken.¨

- Vi förbrukar mycket energi, vi gör stora hål i backen och vi har stora koldioxidutsläpp. För varje ton sten som bränns i ugnen släpper vi ut ett ton koldioxid. Men jämfört med andra så gör vi det förhållandevis bra, säger Kerstin Nyberg.

Men många av de frågor som lyfts fram i debatten på insändarsidorna kan Cementa inte heller svara på. I veckan som gick undrade en insändarskribent hur mycket av kalkindustrins inkomster som stannar på Gotland. Per Ole Morken svävar på svaret. Han hävdar att det inte finns några siffror på hur stora intäkterna är från just Slitefabriken.

- Se på skatteintäkterna i stället, tycker Kerstin Nyberg.Men inte ens hon kan säga hur mycket kommunskatt som Cementaanställda bidrar med.

Cementa har 202 fast anställda, men fler än så får sin inkomst från företaget. Nu ska Cementa göra en ordentlig undersökning av vilka kringeffekter de har på Gotland. Det kommer att vara uppgifter som kan behövas i det framtida tillståndsförfarandet.

Behöver Gotland Cementa?
- Ja. Om man inte önskar ett helt annorlunda Gotland så behövs Cementa. De som arbetar inom industrin är en helt annan typ av människor än de som arbetar inom naturvården eller inom turistindustrin. Och Cementa behöver Gotland. Får man bara de tillstånd som krävs så har man för avsikt att stanna här:
- Vårt bolag är inte ett spöke som på kort tid vill mjölka mesta möjliga pengar ur ön, säger Per Ole Morken.
Eva Klint Langland 0498-20 25 61Gotlands Allehanda