Jag känner jag vet, fast jag inte kan det egentligen.
Vattnet på de två speglarna fryser till och skogen är tyst.
Men det är ingen öde plats.
Här finns liv, här finns förutsättningar.
Mina fötter ger spår.
Jag ger avtryck här.
Mitt arbete, min sång och min trumma ger avtryck.
Ojnare är mig i mig är Ojnare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar