Man kan inte förgifta floder och samtidigt inte förgifta sina barn. Våra industrier har förgiftat, fördämt och förbrukat flodernas vatten.
När ska vi säga stopp?
Om hundra år så kommer dricksvatten vara det mest betydelsefulla och viktigaste inslaget i människans behov, precis som det är nu.
Förtjänar inte barnen till våra barn samma möjlighet som vi haft?
Profit och kortsiktigt förbrukande av resurser gangnar bara för stunden.
lördag 5 januari 2008
onsdag 2 januari 2008
De som önskar sig ett annat Gotland!
Vi som önskar oss ett helt annat synsätt på våra naturtillgångar säger:
Bevara oss ifrån okunskapen!
Rädda Ojnareskogen - bevara vattnet!
Bevara oss ifrån okunskapen!
Rädda Ojnareskogen - bevara vattnet!
Angående Cementaartikeln!
Jag tog mig friheten att förstora några av de orden som den nytillträdde Cementachefen uttalade sig om.
Man kan fundera lite...
Man kan fundera lite...
Ännu en som uttalar sig!
"Ett hål i backen måste man tåla"
Den nya Cementachefen Per Ole Morken har installerat sig i Slite. Per Ole kommer från gruväventyr på Spetsbergen och en cementfabrik i Nordnorge. Nu ska han ge sig i kast med en opinion som på allvar ifrågasätter kalkindustrin på Gotland.
Per Ole Morken har alltid arbetat med tung industri. I 21 år arbetade han med kolgruvor på Spetsbergen - en verksamhet som gick med stora förluster tills man hittade en fyndighet och kunde starta en helt ny gruva.
- Sådant händer inte ofta nu för tiden. Det var ett fantastiskt industriäventyr.Men ett samhälle som inte var mycket större en Slite på en stor, ö som i övrigt mest består av vildmark, kändes lite för trångt till slut. Därför tog Per Ole Morken för fyra år sedan klivet över till cementindustrin och blev platschef för en Norcem-fabrik i Nordnorge. Norcem ingår, liksom Cementa, Heidelberg-koncernen.
Koncernen är stor och Per Ole siktade in sig på utlandsjobb i Afrika, men det blev Slite och Gotland i stället, när förra Cementachefen Hans Gustavsson klev över till Nordkalk.Per Ole är nöjd. Slitefabriken räknas som Heidelbergkoncernens flaggskepp och Gotland hör också till "utlandet".
Ibland ser Per Ole stora skillnader mellan Sverige och Norge:
- Det är samma problemställningar här som i Norge. Jag känner igen de frågor som debatteras. Men i Norge vinklar man det på ett annat sätt. Där talar man främst om cementindustrins stora koldioxidutsläpp. Här kommer det in estetiska frågor och blommor och allt möjligt när vi vill öppna ett nytt brott.
Den fabrik som Per Ole kommer ifrån låg nära Norges nationalfjäll, ändå fanns det inte samma motsättningar mellan naturintressen och industrin.
- Ett hål i backen måste man tåla, tycker Per Ole.Han gillar öppenhet och diskussion, men han föredrar när diskussionen rör sig kring sakliga skäl, som exempelvis vattenproblematiken. När det gäller tycke och smak vet han inte vad han ska kunna tillföra. Om ett tiotal år tar stenen i det västra brottet i Slite slut. Brottet på File hajdar kommer att kunna försörja Cementa med sten i hundratals år framöver om man får tillstånd till fortsatt brytning.
Nästa år kommer Cementa att lämna in sin ansökan. För att få tillstånd måste fabriken ha ett samrådsförfarande där man hämtar in synpunkter från omkringboende. Under den första hösten på Gotland har Per Ole Morken träffat en hel del Slitebor emellanåt har han blivit förbluffad över okunskapen är om verksamheten på fabriken:
- Det finns så mycket misstänksamhet och jag har fått så många konstiga frågor. Per Ole Morken och Kerstin Nyberg, som arbetar med miljö- och kvalitetsfrågor på Cementa, har därför bestämt sig för att ge ut ett nyhetsblad till omkringboende med information om vad som egentligen händer på fabriksområdet. Det är en hel del:
I år har koncernen investerat 110 miljoner kronor i Slite och nästan en femtedel av denna summa går till investeringar som kommer att förbättra miljön. Nästa år satsar man 70 miljoner på "miljö-investeringar". Vill inte mjölka pengar- Slitefabriken ses som ett föredöme inom cementindustrin och det måste vi berätta om. Vi har ingen anledning att hålla något dolt i vår verksamhet, tycker Per Ole Morken.¨
- Vi förbrukar mycket energi, vi gör stora hål i backen och vi har stora koldioxidutsläpp. För varje ton sten som bränns i ugnen släpper vi ut ett ton koldioxid. Men jämfört med andra så gör vi det förhållandevis bra, säger Kerstin Nyberg.
Men många av de frågor som lyfts fram i debatten på insändarsidorna kan Cementa inte heller svara på. I veckan som gick undrade en insändarskribent hur mycket av kalkindustrins inkomster som stannar på Gotland. Per Ole Morken svävar på svaret. Han hävdar att det inte finns några siffror på hur stora intäkterna är från just Slitefabriken.
- Se på skatteintäkterna i stället, tycker Kerstin Nyberg.Men inte ens hon kan säga hur mycket kommunskatt som Cementaanställda bidrar med.
Cementa har 202 fast anställda, men fler än så får sin inkomst från företaget. Nu ska Cementa göra en ordentlig undersökning av vilka kringeffekter de har på Gotland. Det kommer att vara uppgifter som kan behövas i det framtida tillståndsförfarandet.
Behöver Gotland Cementa?
- Ja. Om man inte önskar ett helt annorlunda Gotland så behövs Cementa. De som arbetar inom industrin är en helt annan typ av människor än de som arbetar inom naturvården eller inom turistindustrin. Och Cementa behöver Gotland. Får man bara de tillstånd som krävs så har man för avsikt att stanna här:
- Vårt bolag är inte ett spöke som på kort tid vill mjölka mesta möjliga pengar ur ön, säger Per Ole Morken.
Eva Klint Langland 0498-20 25 61Gotlands Allehanda
Den nya Cementachefen Per Ole Morken har installerat sig i Slite. Per Ole kommer från gruväventyr på Spetsbergen och en cementfabrik i Nordnorge. Nu ska han ge sig i kast med en opinion som på allvar ifrågasätter kalkindustrin på Gotland.
Per Ole Morken har alltid arbetat med tung industri. I 21 år arbetade han med kolgruvor på Spetsbergen - en verksamhet som gick med stora förluster tills man hittade en fyndighet och kunde starta en helt ny gruva.
- Sådant händer inte ofta nu för tiden. Det var ett fantastiskt industriäventyr.Men ett samhälle som inte var mycket större en Slite på en stor, ö som i övrigt mest består av vildmark, kändes lite för trångt till slut. Därför tog Per Ole Morken för fyra år sedan klivet över till cementindustrin och blev platschef för en Norcem-fabrik i Nordnorge. Norcem ingår, liksom Cementa, Heidelberg-koncernen.
Koncernen är stor och Per Ole siktade in sig på utlandsjobb i Afrika, men det blev Slite och Gotland i stället, när förra Cementachefen Hans Gustavsson klev över till Nordkalk.Per Ole är nöjd. Slitefabriken räknas som Heidelbergkoncernens flaggskepp och Gotland hör också till "utlandet".
Ibland ser Per Ole stora skillnader mellan Sverige och Norge:
- Det är samma problemställningar här som i Norge. Jag känner igen de frågor som debatteras. Men i Norge vinklar man det på ett annat sätt. Där talar man främst om cementindustrins stora koldioxidutsläpp. Här kommer det in estetiska frågor och blommor och allt möjligt när vi vill öppna ett nytt brott.
Den fabrik som Per Ole kommer ifrån låg nära Norges nationalfjäll, ändå fanns det inte samma motsättningar mellan naturintressen och industrin.
- Ett hål i backen måste man tåla, tycker Per Ole.Han gillar öppenhet och diskussion, men han föredrar när diskussionen rör sig kring sakliga skäl, som exempelvis vattenproblematiken. När det gäller tycke och smak vet han inte vad han ska kunna tillföra. Om ett tiotal år tar stenen i det västra brottet i Slite slut. Brottet på File hajdar kommer att kunna försörja Cementa med sten i hundratals år framöver om man får tillstånd till fortsatt brytning.
Nästa år kommer Cementa att lämna in sin ansökan. För att få tillstånd måste fabriken ha ett samrådsförfarande där man hämtar in synpunkter från omkringboende. Under den första hösten på Gotland har Per Ole Morken träffat en hel del Slitebor emellanåt har han blivit förbluffad över okunskapen är om verksamheten på fabriken:
- Det finns så mycket misstänksamhet och jag har fått så många konstiga frågor. Per Ole Morken och Kerstin Nyberg, som arbetar med miljö- och kvalitetsfrågor på Cementa, har därför bestämt sig för att ge ut ett nyhetsblad till omkringboende med information om vad som egentligen händer på fabriksområdet. Det är en hel del:
I år har koncernen investerat 110 miljoner kronor i Slite och nästan en femtedel av denna summa går till investeringar som kommer att förbättra miljön. Nästa år satsar man 70 miljoner på "miljö-investeringar". Vill inte mjölka pengar- Slitefabriken ses som ett föredöme inom cementindustrin och det måste vi berätta om. Vi har ingen anledning att hålla något dolt i vår verksamhet, tycker Per Ole Morken.¨
- Vi förbrukar mycket energi, vi gör stora hål i backen och vi har stora koldioxidutsläpp. För varje ton sten som bränns i ugnen släpper vi ut ett ton koldioxid. Men jämfört med andra så gör vi det förhållandevis bra, säger Kerstin Nyberg.
Men många av de frågor som lyfts fram i debatten på insändarsidorna kan Cementa inte heller svara på. I veckan som gick undrade en insändarskribent hur mycket av kalkindustrins inkomster som stannar på Gotland. Per Ole Morken svävar på svaret. Han hävdar att det inte finns några siffror på hur stora intäkterna är från just Slitefabriken.
- Se på skatteintäkterna i stället, tycker Kerstin Nyberg.Men inte ens hon kan säga hur mycket kommunskatt som Cementaanställda bidrar med.
Cementa har 202 fast anställda, men fler än så får sin inkomst från företaget. Nu ska Cementa göra en ordentlig undersökning av vilka kringeffekter de har på Gotland. Det kommer att vara uppgifter som kan behövas i det framtida tillståndsförfarandet.
Behöver Gotland Cementa?
- Ja. Om man inte önskar ett helt annorlunda Gotland så behövs Cementa. De som arbetar inom industrin är en helt annan typ av människor än de som arbetar inom naturvården eller inom turistindustrin. Och Cementa behöver Gotland. Får man bara de tillstånd som krävs så har man för avsikt att stanna här:
- Vårt bolag är inte ett spöke som på kort tid vill mjölka mesta möjliga pengar ur ön, säger Per Ole Morken.
Eva Klint Langland 0498-20 25 61Gotlands Allehanda
måndag 17 december 2007
Nytt inlägg i debatten!
Lägg av, Nordkalk!
Så har det hänt igen. Nordkalk upptäcker att det kanske inte går så lättvindigt som man trott att genomföra en miljökonsekvensanalys med tillräcklig kvalitet i tillståndsansökan för den planerade Bungetäkten. Under nästan hela 2007 har det pågått en utväxling av analyser, remissvar, synpunkter på remissvar och kompletteringar från Nordkalk. Ett stort antal remissinstanser har bedömt Nordkalks ansökan och försök till miljökonsekvensbeskrivning.
Hela tiden med ständiga förseningar från Nordkalk men självsäkra kommentarer om de egna analysernas förträfflighet. Vad händer sedan när kommunen som den sista av alla remissinstanser ska svara? Jo, då meddelar plötsligt Nordkalk att man avser att inkomma med nytt analysmaterial.
I praktiken innebär det att man tar tillbaka sin ansökan, och Miljödomstolen skjuter upp förhandlingen. En ny omgång analyser och remisser kan väntas.Är det så att man börjar förstå att det krävs mer än att kunna bryta och krossa kalksten när det gäller att bedöma och ta ansvar för konsekvenserna av att utnyttja och förstöra en stor del av norra Gotlands natur- och vattenresurser?
Vår uppfattning är klar; Nordkalk är inte ens i närheten av en korrekt konsekvensanalys av den verksamhet man vill bedriva på Bunge Ducker 1:64. Vårt råd är enkelt: ta ansvar för Gotland och för företagets ekonomi. Kasta inte företagets pengar i sjön med förnyade försök till miljökonsekvensanalyser. Lyssna till de synpunkter ni redan fått från en stor majoritet av remissinstanserna! Lägg planerna på Bungetäkten där de hör hemma! I papperskorgen.Och så en fråga till kommunledningen: Vart tog svaret vägen på vårt förslag om att lyssna på de hydrogeologer som verkligen satt sig in i frågan om vattnet i Nordkalksärendet?
Olov Söderdahl Ordförande i föreningen Bevara Ojnareskogen
Gotlands Tidningar
Så har det hänt igen. Nordkalk upptäcker att det kanske inte går så lättvindigt som man trott att genomföra en miljökonsekvensanalys med tillräcklig kvalitet i tillståndsansökan för den planerade Bungetäkten. Under nästan hela 2007 har det pågått en utväxling av analyser, remissvar, synpunkter på remissvar och kompletteringar från Nordkalk. Ett stort antal remissinstanser har bedömt Nordkalks ansökan och försök till miljökonsekvensbeskrivning.
Hela tiden med ständiga förseningar från Nordkalk men självsäkra kommentarer om de egna analysernas förträfflighet. Vad händer sedan när kommunen som den sista av alla remissinstanser ska svara? Jo, då meddelar plötsligt Nordkalk att man avser att inkomma med nytt analysmaterial.
I praktiken innebär det att man tar tillbaka sin ansökan, och Miljödomstolen skjuter upp förhandlingen. En ny omgång analyser och remisser kan väntas.Är det så att man börjar förstå att det krävs mer än att kunna bryta och krossa kalksten när det gäller att bedöma och ta ansvar för konsekvenserna av att utnyttja och förstöra en stor del av norra Gotlands natur- och vattenresurser?
Vår uppfattning är klar; Nordkalk är inte ens i närheten av en korrekt konsekvensanalys av den verksamhet man vill bedriva på Bunge Ducker 1:64. Vårt råd är enkelt: ta ansvar för Gotland och för företagets ekonomi. Kasta inte företagets pengar i sjön med förnyade försök till miljökonsekvensanalyser. Lyssna till de synpunkter ni redan fått från en stor majoritet av remissinstanserna! Lägg planerna på Bungetäkten där de hör hemma! I papperskorgen.Och så en fråga till kommunledningen: Vart tog svaret vägen på vårt förslag om att lyssna på de hydrogeologer som verkligen satt sig in i frågan om vattnet i Nordkalksärendet?
Olov Söderdahl Ordförande i föreningen Bevara Ojnareskogen
Gotlands Tidningar
söndag 16 december 2007
Artikel att läsa!
"Värre än Hallandsåsen"
Professor om Duckerbrottet:
Nordkalks planerade kalkbrott är ett hot liknande tunneln genom Hallandsåsen. Det anser Bo Olofsson, professor i miljögeologi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Men påverkan på naturen kan bli större på Gotland befarar han.- På ett sätt är det värre eftersom det drabbar ett område som har vattenbrist, säger han till tidningen Miljöaktuellt.
Bo Olofsson företräder en av sakägarna och har studerat Nordkalks miljökonsekvensbeskrivning för det planerade brottet vid Ducker i Bunge.
Enligt planerna blir brottet 170 hektar stort med ett djup på upp till 30 meter. 3,5 miljoner ton kalksten per år ska brytas under 25 år.Bo Olofsson befarar att kalkbrottet kan komma att minska vattentillgången på hela norra Gotland och dessutom öka salthalten i grundvattnet. När brottet grävs ut kommer grundvatten att rinna in i gropen, och då torrläggs den omgivande marken.
Nordkalk vill kompensera det genom att pumpa tillbaka vatten, något som Bo Olofsson tycker är en riskabel metod:
Saltvatten- Det finns saltvatten under hela Gotland. Man kan säga att sötvattnet flyter på saltvatten, det blir saltare ju längre ner man kommer. Balansen är känslig. Om den rubbas i det här området kan en större region drabbas.
Nordkalk beräknar att täkten räcker i 25 år. Men Bo Olofsson påpekar att problemen kommer att bestå längre än så. För att grundvattennivån ska stabiliseras måste brottet fyllas, vilket enligt beräkningarna tar 100 år. Alternativet är att fortsätta pumpa även efter det att brytningen avslutats.
Frågan om täkten vid Ducker ligger hos Miljödomstolen, som nyligen beslutade att skjuta upp huvudförhandlingen. Anledningen är att Nordkalk ska komplettera sin utredning. Huvudförhandlingen kommer troligen att hållas under våren. (GA)
Gotlands Allehanda
Professor om Duckerbrottet:
Nordkalks planerade kalkbrott är ett hot liknande tunneln genom Hallandsåsen. Det anser Bo Olofsson, professor i miljögeologi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Men påverkan på naturen kan bli större på Gotland befarar han.- På ett sätt är det värre eftersom det drabbar ett område som har vattenbrist, säger han till tidningen Miljöaktuellt.
Bo Olofsson företräder en av sakägarna och har studerat Nordkalks miljökonsekvensbeskrivning för det planerade brottet vid Ducker i Bunge.
Enligt planerna blir brottet 170 hektar stort med ett djup på upp till 30 meter. 3,5 miljoner ton kalksten per år ska brytas under 25 år.Bo Olofsson befarar att kalkbrottet kan komma att minska vattentillgången på hela norra Gotland och dessutom öka salthalten i grundvattnet. När brottet grävs ut kommer grundvatten att rinna in i gropen, och då torrläggs den omgivande marken.
Nordkalk vill kompensera det genom att pumpa tillbaka vatten, något som Bo Olofsson tycker är en riskabel metod:
Saltvatten- Det finns saltvatten under hela Gotland. Man kan säga att sötvattnet flyter på saltvatten, det blir saltare ju längre ner man kommer. Balansen är känslig. Om den rubbas i det här området kan en större region drabbas.
Nordkalk beräknar att täkten räcker i 25 år. Men Bo Olofsson påpekar att problemen kommer att bestå längre än så. För att grundvattennivån ska stabiliseras måste brottet fyllas, vilket enligt beräkningarna tar 100 år. Alternativet är att fortsätta pumpa även efter det att brytningen avslutats.
Frågan om täkten vid Ducker ligger hos Miljödomstolen, som nyligen beslutade att skjuta upp huvudförhandlingen. Anledningen är att Nordkalk ska komplettera sin utredning. Huvudförhandlingen kommer troligen att hållas under våren. (GA)
Gotlands Allehanda
onsdag 12 december 2007
Det rör på sig i dansen!
Mycket händer på gutars ö just nu! Bollen har äntligen börjat rulla. Fler och fler får upp ögonen på vansinnet med Bungetäkten! Härligt! Fortsätt att prata med de du känner, inte känner, skriv, sjung och trumma för Ojnare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
