Vad motståndaren inte ser...

I gryningen mötte jag skogen som vaknade.

Jag såg tallarna, hällarna, hörde de sista fåglarna.
Jag såg verkligen det morgonfuktiga gräset och kände mossan mot mina fötter.

Längre bort kunde jag ana de två såren.

Jag sjöng för dem och genast svarade en skogens djur.
Jag sjöng den urgamla visan, den som kommer från jorden själv.
Jag sjöng växtlighet runt skogens ögon.

Jag kunde se rädslan hos människorna, naiviteten och det infantila.

Jag slipade mina egna vapen, det har jag er att tacka för.

Jag är Trumma för Ojnare och jag lyser frid över denna plats.