Idag har jag, faktiskt av en helt oväntad anledning, bestämt mig för att använda gudinnan Freja i min kamp för att bevara Ojnareskogen.
Gudinnan Freja kan man läsa bland annat om i Wikipedia. Där står:
Freja eller Fröja (fnor. Freyja, fornöstnordiska Frøyia, "härskarinnan") är en fruktbarhetsgudinna i nordisk mytologi, vanernas viktigaste gudinna och har därför även namnet Vanadis. Hon är dotter till Njord och tvillingsyster och maka till Frej.
Hennes kult har många inslag av shamanism och, liksom Oden, utövar hon sejd: De extatiska akter där den som leder kulten kan se både bakåt och framåt i tiden och in i andra världar. Freja sägs vara den som inför sejden bland gudarna och lär ut den till människorna. Freja har dessutom en hamn, en falkens skepnad som hon kan låna ut till de andra gudarna när de behöver se sig om i världen.
I folktron under senare tid har Frejas gestalt övergått i eller ersatts av trollkvinnan som rider på en kvast.
Detta var några utvalda delar, gå gärna dit och läs mera, det känns som om man förenklar något som egentligen är svårt, men någonstans ska man börja!
Så jag tar trumman och sjunger med och för Freja i Ojnare. Stark kvinnokraft - stark kvinnomakt. Ansvar för det som varit, det som är och det som ska komma.
söndag 30 mars 2008
onsdag 26 mars 2008
Förändring
När ens tillvaro hotas på något sätt, det kan vara sjukdom, skiljsmässa eller att man blir utan arbeta, då är det lätt att blir rädd.
Föresten är det helt naturligt, säkert en biologisk insikt som jag inte närmare kan förklara.
Man blir rädd och reagerar. Så är det.
Så är det i debatten om Ojnareskogen och det tilltänkta brottet. De som har sin utkomst och försörjning i anslutning till företaget Nordkalk blir rädda. Hur ska det gå med huslån, semestrar och andra ekonomiska planer?
Man blir rädd.
Men förändring är också utveckling, att förändras, att gå igenom kriser är jävligt när man är mitt i det, man reagerar starkt, kanske vill man fly. Fast efter förändringens tid kommer lugnets tid, klarsynheten.
Man har vuxit som människa, hittat nya vägar att gå på, man är bättre rustad och står stadigare på jorden. Motståndskraften mot nya problem i framtiden är starkare.
Man mår bättre.
Jag hoppas att alla som är rädda, kommer att se förändringen på sikt som positiv.
Jag hoppas att vi ser att vi inte kan äventyra vattnet på norra Gotland för några kortsiktiga industriarbeten.
Jag hoppas att Ojnare ska få vara helt orört och att det som fungerat i tusen och tusen år bara får vara.
Jag önskar att alla, oavsett om de är för eller emot brottet, ska kunna träffas i förtrolighet.
Jag trummar för Ojnareskog.
Föresten är det helt naturligt, säkert en biologisk insikt som jag inte närmare kan förklara.
Man blir rädd och reagerar. Så är det.
Så är det i debatten om Ojnareskogen och det tilltänkta brottet. De som har sin utkomst och försörjning i anslutning till företaget Nordkalk blir rädda. Hur ska det gå med huslån, semestrar och andra ekonomiska planer?
Man blir rädd.
Men förändring är också utveckling, att förändras, att gå igenom kriser är jävligt när man är mitt i det, man reagerar starkt, kanske vill man fly. Fast efter förändringens tid kommer lugnets tid, klarsynheten.
Man har vuxit som människa, hittat nya vägar att gå på, man är bättre rustad och står stadigare på jorden. Motståndskraften mot nya problem i framtiden är starkare.
Man mår bättre.
Jag hoppas att alla som är rädda, kommer att se förändringen på sikt som positiv.
Jag hoppas att vi ser att vi inte kan äventyra vattnet på norra Gotland för några kortsiktiga industriarbeten.
Jag hoppas att Ojnare ska få vara helt orört och att det som fungerat i tusen och tusen år bara får vara.
Jag önskar att alla, oavsett om de är för eller emot brottet, ska kunna träffas i förtrolighet.
Jag trummar för Ojnareskog.
måndag 24 mars 2008
Att yttra sig!
Just nu pågår en intensiv debatt på helagotland.se om det planerade brottet i Ojnare. Åsikterna går naturligtvis isär, precis som det ska vara i ett demokratiskt samhälle.
Det som gör mig djupt oroad är tonen på debatten. Motståndare till brottet menar att det bara är folk i från fjolltråsk som är emot och att man är rädd om utsikten ifrån sin tomt eller störs av transportband när man dricker sitt morgonkaffe.
Jag blir rädd.
Jag blir rädd, för det är så många på norr som tycker att det räcker nu, att vattenfrågan är så viktig, att grundvattenet måste skyddas.
Inget kan vara viktigare för framtiden än rent vatten. Låt vanligt folk få öppna munnen, utan att Nordkalksanhängarna spyr ut sin galla.
Det som gör mig djupt oroad är tonen på debatten. Motståndare till brottet menar att det bara är folk i från fjolltråsk som är emot och att man är rädd om utsikten ifrån sin tomt eller störs av transportband när man dricker sitt morgonkaffe.
Jag blir rädd.
Jag blir rädd, för det är så många på norr som tycker att det räcker nu, att vattenfrågan är så viktig, att grundvattenet måste skyddas.
Inget kan vara viktigare för framtiden än rent vatten. Låt vanligt folk få öppna munnen, utan att Nordkalksanhängarna spyr ut sin galla.
onsdag 5 mars 2008
Lite nytt!
Miljöprogrammet stämmer inte in på kalkbrottet i Bunge
Visst blir man glad när man läser det nya miljöprogrammet för ekokommunen Gotland. Programmet har högt satta mål och det är verkligen glädjande att kommunen vill sträva mot ett långsiktigt hållbart Gotland.Detta program har bland annat som mål att skydda våra sjöar och vattendrag liksom vårt grundvatten och använda detta så att grundvattenreserven inte skadas eller minskar.
Frågan som man ställer sig är, hur detta är förenligt med det av Nordkalk planerade kalkbrottet i Bunge.Trots att Nordkalk har låtit utföra ett flertal hydrogeologiska undersökningar i området kvarstår många oklarheter.Enligt Nordkalk finns det ingen risk för saltvatteninträngning i det planerade brottet. Men deras egna undersökningar visar ändå förhöjda salthalter i 2 av de 19 grundvattenhål som undersöktes 2006. Denna information har Nordkalk valt att inte föra vidare.Vid en större bergtäkt, som den planerade, finns en risk att det underliggande salta vattnet stiger upp och trycker undan grundvattnet och kan då också spridas till områden långt från täkten. Även detta är en problematik som Nordkalk valt att inte beröra i sina undersökningar.Nordkalk har heller inte lämnat några planer för hur de skulle handha ett inträngande av saltvatten i det planerade brottet.
Pumpa ut det i Östersjön eller låta det via Ojnaremyr och Tvärlingsmyr rinna ner i Bästeträsk?
Ett annat exempel på osäkerheten i Nordkalks teoretiska beräkningar av vattenförhållandena är de båda provbrotten. Den verkliga vattenmängden som strömmade in i det ena brottet var 10 gånger större än beräknat. För att inte sprida det med kväve från sprängningarna nersmutsade vattnet var Nordkalk tvungna att köra skytteltrafik med tankbilar. Hur skulle en lika hastig dränering av omgivande områden vid det planerade brottet påverka Bäste träsk?
Även det av Nordkalk beräknade influensområdet på 300 m från brottskanten framstår som mycket osäkert när man betänker de svår- förutsägbara hydrogeologiska förhållandena i Gotlands kalkbergrund.
Är det verkligen förenligt med Vision 2025 och en hållbar utveckling på Gotland att genom ett gigantiskt kalkbrott och ett nio km långt slamrande transportband, för all framtid förstöra ett av de största naturnära sammanhängandeskogsområdena och riskera grundvatten och vattnet i Bästeträsk? Speciellt när man betänker att genom den kommande klimatförändringen, torkan på Gotland under sommaren säkert kommer att bli större.
Karin Rüger Rute
Gotlands Tidningar
Visst blir man glad när man läser det nya miljöprogrammet för ekokommunen Gotland. Programmet har högt satta mål och det är verkligen glädjande att kommunen vill sträva mot ett långsiktigt hållbart Gotland.Detta program har bland annat som mål att skydda våra sjöar och vattendrag liksom vårt grundvatten och använda detta så att grundvattenreserven inte skadas eller minskar.
Frågan som man ställer sig är, hur detta är förenligt med det av Nordkalk planerade kalkbrottet i Bunge.Trots att Nordkalk har låtit utföra ett flertal hydrogeologiska undersökningar i området kvarstår många oklarheter.Enligt Nordkalk finns det ingen risk för saltvatteninträngning i det planerade brottet. Men deras egna undersökningar visar ändå förhöjda salthalter i 2 av de 19 grundvattenhål som undersöktes 2006. Denna information har Nordkalk valt att inte föra vidare.Vid en större bergtäkt, som den planerade, finns en risk att det underliggande salta vattnet stiger upp och trycker undan grundvattnet och kan då också spridas till områden långt från täkten. Även detta är en problematik som Nordkalk valt att inte beröra i sina undersökningar.Nordkalk har heller inte lämnat några planer för hur de skulle handha ett inträngande av saltvatten i det planerade brottet.
Pumpa ut det i Östersjön eller låta det via Ojnaremyr och Tvärlingsmyr rinna ner i Bästeträsk?
Ett annat exempel på osäkerheten i Nordkalks teoretiska beräkningar av vattenförhållandena är de båda provbrotten. Den verkliga vattenmängden som strömmade in i det ena brottet var 10 gånger större än beräknat. För att inte sprida det med kväve från sprängningarna nersmutsade vattnet var Nordkalk tvungna att köra skytteltrafik med tankbilar. Hur skulle en lika hastig dränering av omgivande områden vid det planerade brottet påverka Bäste träsk?
Även det av Nordkalk beräknade influensområdet på 300 m från brottskanten framstår som mycket osäkert när man betänker de svår- förutsägbara hydrogeologiska förhållandena i Gotlands kalkbergrund.
Är det verkligen förenligt med Vision 2025 och en hållbar utveckling på Gotland att genom ett gigantiskt kalkbrott och ett nio km långt slamrande transportband, för all framtid förstöra ett av de största naturnära sammanhängandeskogsområdena och riskera grundvatten och vattnet i Bästeträsk? Speciellt när man betänker att genom den kommande klimatförändringen, torkan på Gotland under sommaren säkert kommer att bli större.
Karin Rüger Rute
Gotlands Tidningar
söndag 27 januari 2008
Pengar...
Det är mycket lättare att göra ont, än att göra gott med pengar.
Ta detta exempel:
Om man investerar i tillväxt, så innebär det att någonstans blir en resurs förbrukad. Om man investerar i hållbarhet, så försvinner pengarna i stället.
Om man investerar 1 milj kronor i mark, så får man straffavgifter/skatter för att man bara vill låta skogen växa.
Om köper marken och avverkar skogen så går man med vinst, som man kan köpa mer mark av och på så sätt få ännu mera vinst.
På samma sätt förhåller det sig naturligtvis med Nordkalk. Om man investerar pengarna i marken där kalken finns, för att bevara den, så tjänar man inget mer än att marken får vara kvar orörd. Om du däremot gräver sönder, spränger och skövlar marken, får du utdelning för dina investerade pengar, så du kan köpa mer mark att gräva i.
Det förhåller sig på samma sätt med barn; det som ett barn egentligen behöver är mer tid med sina nära och kära, vilket får som konsekvens att du måste arbeta mindra och tjäna mindre pengar.
Det är lättare att arbeta mer, köpa saker till barnet, men egentligen mår ingen bättre av det. Barnet mår inte bättre, den som jobbar mår inte bättre och miljöm mår naturligtvis inte bättre av alla prylar som måste tillverkas.
Ta detta exempel:
Om man investerar i tillväxt, så innebär det att någonstans blir en resurs förbrukad. Om man investerar i hållbarhet, så försvinner pengarna i stället.
Om man investerar 1 milj kronor i mark, så får man straffavgifter/skatter för att man bara vill låta skogen växa.
Om köper marken och avverkar skogen så går man med vinst, som man kan köpa mer mark av och på så sätt få ännu mera vinst.
På samma sätt förhåller det sig naturligtvis med Nordkalk. Om man investerar pengarna i marken där kalken finns, för att bevara den, så tjänar man inget mer än att marken får vara kvar orörd. Om du däremot gräver sönder, spränger och skövlar marken, får du utdelning för dina investerade pengar, så du kan köpa mer mark att gräva i.
Det förhåller sig på samma sätt med barn; det som ett barn egentligen behöver är mer tid med sina nära och kära, vilket får som konsekvens att du måste arbeta mindra och tjäna mindre pengar.
Det är lättare att arbeta mer, köpa saker till barnet, men egentligen mår ingen bättre av det. Barnet mår inte bättre, den som jobbar mår inte bättre och miljöm mår naturligtvis inte bättre av alla prylar som måste tillverkas.
tisdag 15 januari 2008
Artikel om marken på norr.
Fyra bryter på norr - tre säkrar stenen
Sju kalkstensindustrier äger mark på norra Gotland. Fyra av dem har gällande täkttillstånd och bryter sten i varierande omfattning. Tre företag har inget tillstånd, men äger tillsammans 4 500 hektar mark, som man har i sin ägo för att säkra framtida behov av kalksten.
Detta kan utläsas av en diger genomgång av förhållanden på norra Gotland som ställts samman i en rapport.
Länsstyrelsen och kommunen tillsammans med SGU och Naturvårdsverket ligger bakom den omfattande genomgången (210 A4-sidor; "Kunskapsunderlag angående planer för framtida markanvändning på norra Gotland"). Det stora avgörande som ligger närmast i tid är ju Miljödomstolens beslut om Nordkalks begäran om täkttillstånd vid Ducker i Bunge, den så kallade Ojnareskogen.
Måste äga
Kalkstensbrytning kräver täkttillstånd från länsstyrelsen eller Miljödomstolen.
För täkttillstånd krävs att exploatören själv är markägare eller har avtal med markägaren. Utvinning av kalksten förutsätter således tillgång till mark.
Sammanställningen i rapporten ger en aktuell bild av kalkstens-industrin på norra Gotland.
Cementa
Cementa AB (ägs av Heidelberg Cement) bryter kalksten och märgelsten i File Hajdar-brottet och Västra brottet i Slite. Enligt Kerstin Nyberg, miljöansvarig vid Slite-fabriken finns det sten på File Hajdar som räcker i hundratals år.Man förbereder nu en ansökan om förnyat täkttillstånd för både Västra brottet och File Hajdar och det man vill åstadkomma med detta, är en fortsättning av nuvarande verksamhet. De nya tillstånden behövs från 2011.
Nordkalk
Nordkalk AB bryter kalksten som råvara för kalkbränning och som insatsråvara till industrin och jordbruket, i Klinthagen, Storugns, Fleringe och Rute (Bunge).Tillstånd finns att bryta sten till 2010. Om företaget får öppna ny täkt i området vid Bunge Ducker räcker stenen till 2037.
Svenska Mineral
Svenska Mineral (ägs av familjen Juvél, Värmland) bryter kalksten vid Stucks i Bunge. Tillståndet räcker till 2010. På fastigheten finns sten som beräknas räcka i flera hundra år om man fortsätter med dagens brytningstakt. Samråd om nytt täkttillstånd är påbörjat.
Slite stenhuggeri
Slite Stenhuggeri bryter kalksten till byggsten och gravvårdar, i två mindre täkter.Tre företag äger stora marker, men byter inte någon sten och har heller inga kända planer på att ansöka om täkttillstånd.
NCC
NCC äger i dag cirka 1 000 hektar fördelat på tre skiften. Marken är ursprungligen inköpt för att säkra bolagets framtida kalktillgångar. Bolaget har för närvarande inget täkttillstånd.En del av den ursprungliga marken avyttrades under 90-talet till Svenska Mineral och en del av den mark man har kvar gränsar till bolagets område i Bunge. GA har frågat bolaget men ännu inte fått svar om den framtida markanvändningen. Det finns dock inget som tyder på att man har för avsikt att söka något täkttillstånd.
Gotlands Kalkverk AB
Gotlands Kalkverk ingår i samma koncern som Cementa (Heidelberg Cement). Företaget består av ett antal gamla företag som fusionerats och uppgått i Gotlands Kalkverk. Bolaget äger i dag 2 427 hektar på norra Gotland, till rätt stor del i närheten av Bläse. Eftersom Cementa har brytningsvärd sten till Slite-fabriken på närmare håll, är det inte aktuellt att söka några nya täkttillstånd.
Lhoist Nordic AB
Ingår i industrigruppen Lhoist med belgiska ägare. Lhoist Nordic AB (tidigare Eurolime) är tillsammans med Nordkalk ägare av kalkugnen i Storugns. Företaget äger 841 hektar mark på norra Gotland. Marken ligger i området kring Barläst norr om Slite. Syftet med markinnehavet sägs vara att säkra framtida behov av kalksten, men inga ansökningar om täkttillstånd är aktuella, enligt företagets talesman Staffan Fors. Behovet av sten till kalkugnen tillfredsställs av Nordkalk.
Roland Olsson
roland.olsson@gotlandsallehanda.se
0498-20 25 65Gotlands Allehanda
Sju kalkstensindustrier äger mark på norra Gotland. Fyra av dem har gällande täkttillstånd och bryter sten i varierande omfattning. Tre företag har inget tillstånd, men äger tillsammans 4 500 hektar mark, som man har i sin ägo för att säkra framtida behov av kalksten.
Detta kan utläsas av en diger genomgång av förhållanden på norra Gotland som ställts samman i en rapport.
Länsstyrelsen och kommunen tillsammans med SGU och Naturvårdsverket ligger bakom den omfattande genomgången (210 A4-sidor; "Kunskapsunderlag angående planer för framtida markanvändning på norra Gotland"). Det stora avgörande som ligger närmast i tid är ju Miljödomstolens beslut om Nordkalks begäran om täkttillstånd vid Ducker i Bunge, den så kallade Ojnareskogen.
Måste äga
Kalkstensbrytning kräver täkttillstånd från länsstyrelsen eller Miljödomstolen.
För täkttillstånd krävs att exploatören själv är markägare eller har avtal med markägaren. Utvinning av kalksten förutsätter således tillgång till mark.
Sammanställningen i rapporten ger en aktuell bild av kalkstens-industrin på norra Gotland.
Cementa
Cementa AB (ägs av Heidelberg Cement) bryter kalksten och märgelsten i File Hajdar-brottet och Västra brottet i Slite. Enligt Kerstin Nyberg, miljöansvarig vid Slite-fabriken finns det sten på File Hajdar som räcker i hundratals år.Man förbereder nu en ansökan om förnyat täkttillstånd för både Västra brottet och File Hajdar och det man vill åstadkomma med detta, är en fortsättning av nuvarande verksamhet. De nya tillstånden behövs från 2011.
Nordkalk
Nordkalk AB bryter kalksten som råvara för kalkbränning och som insatsråvara till industrin och jordbruket, i Klinthagen, Storugns, Fleringe och Rute (Bunge).Tillstånd finns att bryta sten till 2010. Om företaget får öppna ny täkt i området vid Bunge Ducker räcker stenen till 2037.
Svenska Mineral
Svenska Mineral (ägs av familjen Juvél, Värmland) bryter kalksten vid Stucks i Bunge. Tillståndet räcker till 2010. På fastigheten finns sten som beräknas räcka i flera hundra år om man fortsätter med dagens brytningstakt. Samråd om nytt täkttillstånd är påbörjat.
Slite stenhuggeri
Slite Stenhuggeri bryter kalksten till byggsten och gravvårdar, i två mindre täkter.Tre företag äger stora marker, men byter inte någon sten och har heller inga kända planer på att ansöka om täkttillstånd.
NCC
NCC äger i dag cirka 1 000 hektar fördelat på tre skiften. Marken är ursprungligen inköpt för att säkra bolagets framtida kalktillgångar. Bolaget har för närvarande inget täkttillstånd.En del av den ursprungliga marken avyttrades under 90-talet till Svenska Mineral och en del av den mark man har kvar gränsar till bolagets område i Bunge. GA har frågat bolaget men ännu inte fått svar om den framtida markanvändningen. Det finns dock inget som tyder på att man har för avsikt att söka något täkttillstånd.
Gotlands Kalkverk AB
Gotlands Kalkverk ingår i samma koncern som Cementa (Heidelberg Cement). Företaget består av ett antal gamla företag som fusionerats och uppgått i Gotlands Kalkverk. Bolaget äger i dag 2 427 hektar på norra Gotland, till rätt stor del i närheten av Bläse. Eftersom Cementa har brytningsvärd sten till Slite-fabriken på närmare håll, är det inte aktuellt att söka några nya täkttillstånd.
Lhoist Nordic AB
Ingår i industrigruppen Lhoist med belgiska ägare. Lhoist Nordic AB (tidigare Eurolime) är tillsammans med Nordkalk ägare av kalkugnen i Storugns. Företaget äger 841 hektar mark på norra Gotland. Marken ligger i området kring Barläst norr om Slite. Syftet med markinnehavet sägs vara att säkra framtida behov av kalksten, men inga ansökningar om täkttillstånd är aktuella, enligt företagets talesman Staffan Fors. Behovet av sten till kalkugnen tillfredsställs av Nordkalk.
Roland Olsson
roland.olsson@gotlandsallehanda.se
0498-20 25 65Gotlands Allehanda
lördag 5 januari 2008
Tanke...
Man kan inte förgifta floder och samtidigt inte förgifta sina barn. Våra industrier har förgiftat, fördämt och förbrukat flodernas vatten.
När ska vi säga stopp?
Om hundra år så kommer dricksvatten vara det mest betydelsefulla och viktigaste inslaget i människans behov, precis som det är nu.
Förtjänar inte barnen till våra barn samma möjlighet som vi haft?
Profit och kortsiktigt förbrukande av resurser gangnar bara för stunden.
När ska vi säga stopp?
Om hundra år så kommer dricksvatten vara det mest betydelsefulla och viktigaste inslaget i människans behov, precis som det är nu.
Förtjänar inte barnen till våra barn samma möjlighet som vi haft?
Profit och kortsiktigt förbrukande av resurser gangnar bara för stunden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
