Vattnet i centrum
700 jobb på spel inom stenindustrin
Metallklubbarna vid stenindustrin hade i går kallat till debatt i Bläsemuséet.
- Debatten har hittills inte förts tillsammans med oss utan om oss, sade Mikael Nilsson, lokal ombudsman för IF Metall.
Men debatten kom mest att handla om bara en sak, vatten, vatten och åter vatten.
700 jobb totalt står på spel inom stenindustrin på Gotland. Kalkbrytning ställs mot miljö, nipsippor och grundvattenbehov.
- Vi vill ha allt, jobb och rent vatten, och vi tror att det går att förena, sade metallklubbordförandena på podiet.
Salt i brunnar
Ett 70-tal intresserade hade infunnit sig till debatten, som blev helt förutsättningslös eftersom ingen inledde.De allra flesta ville prata vatten. Den som fick svara var Nordkalks konsult Sven Fohlin, hydrolog. Han sade att eftersom Nordkalk nu bara ansöker om brytning ner till en meter ovan havsnivå riskerar man inte längre uppträngning av saltvatten i grundvattnet.
Kommunalrådet Lena Celion (m) undrade om inte vatten kunde tränga upp ändå, som på Island? Sven Fohlin svarade att saltvatten är tungt och därför inte kan spruta upp ur marken.
Charlotta Bothorp, Fleringe sade att hon bott i området under 20 år.
- Flera av mina grannar har fått salt i sina brunnar. För att koka kaffe måste de hämta vatten från annat håll.Hon sade att visst var jobben viktiga men utan vatten kan ju ingen leva.
Arne Eklund från Ung, Utveckling på norra Gotland, berättade om den dåliga vattentillgången i Fårösundsområdet.
- Det är stort resursslöseri att bara låta grundvattnet rinna ut i brotten, i stället borde det samlas upp och köras till Fårösund!
Sven Fohlin tog upp tråden och funderade över om inte kalkbrotten i framtiden kunde bli djupa vattenreservoarer?Kea Svensson, stridbar tidigare fackbas, ville återföra frågan till sysselsättningen och undrade hur de anställda vid kalkindustrin på Gotland mår.
Nervös framtid
Tony Johansson, klubbordförande vid Nordkalk svarade att stenarbetarna var "fruktansvärt nervösa" inför framtiden.
- Särskilt nu när Nimbus ska ta bort 60 man, dit hade ju några kunnat tänka sig att gå. Nej, det är skitjobbigt för oss för vi vill ju också ha rent vatten att dricka.
Jimmy Wallin, fackbas på Cementa sade att på hans företag var hotet inte så överhängande, men att man delade oron med de anställda på Nordkalk och var med på debatten för att lyssna och lära.
Projektledaren vid Nordkalk Henrik Grind fick frågan om den framtida bemanningen. Han sade att stenen skulle vara slutbruten 2010 i normal takt.
- För att få stenen att räcka till 2012 drar vi ned på brytningstakten vilket innebär att vi bara behöver 60 man i framtiden, varannan anställd kan tvingas gå.
Bra debatt
Efter mötet sade Charlotta Bothorp att hon tycker det var jättebra med debatten, även om hon tyckte att den blivit väl teknisk, hon hade önskat mer basfakta.Hon engagerar sig mest i miljöfrågorna men förstår mycket väl de anställdas oro.
- De är ju offer i den här frågan.
Hon är glad över att kommunstyrelsens ordförande Eva Nypelius sagt att kommunen inte kommer att riskera vattnet på norra Gotland.
- För jag har flugit över Gotland och sett schweizerosten, de håller på att spränga bort ön!
Annika Melin Text
annika.melin@gotlandstidningar.se
0498-20 24 23
Bengan Zettergren Foto
bengan.zettergren@gotlandstidningar.se
Tel. 20 24 05
Gotlands Tidningar
söndag 22 juni 2008
Gotlands Allehanda 18/6
"Borde vara regeringens ansvar"
IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven besökte Nordkalk och Cementa. - Det är fullt möjligt att kombinera sysselsättning med bra miljöpolitik, säger Stefan Löfven.Allmänheten bjöds till diskussion om kalkindustrins framtid.
I går var Metalls förbundsordförande Stefan Löfven på Gotland för att träffa fackliga företrädare och besöka arbetsplatserna inom kalkindustrin. Efter turer till Cementas och Nordkalks brott informerades Stefan Löfven om Nordkalks planerade stenbrott i Bunge.
På kvällen bjöds allmänheten och politiker till Bläse för en öppen debatt, med syftet att hitta en gemensam framtidslösning för boende på norr.
- Debatten om kalkindustrin har hittills förts juridiskt och av experter. Det är dags att vi som bor på Gotland är med och formar vår framtid. Vi hoppas det här ska bli startskottet för en debatt som för diskussionen framåt. Arbetstillfällen och miljömål går att förena, säger Mikael Nilsson som är lokal ombudsman för IF Metall.
Kalkindustrin sysselsätter många på Gotland. Nordkalks ansökan om kalkbrytning i Ducker i Bunge har fört med sig debatt om jobben och tillgången till grundvatten. Miljödomstolens prövning av kalkbrytningen har dragit ut på tiden och i maj beslutade Nordkalk dra tillbaka sitt krav om att få bryta under havsnivån för att nå framåt. Samtidigt för det med sig att Nordkalk inom de närmaste fem åren planerar att göra sig av med halva personalstyrkan.
Vid mötet i Bläse igår deltog fackliga företrädare, samt experter inom vattenfrågor och stenindustrin. Ett 100-tal personer kom till mötet och diskussionen handlade till stor del om miljö och vattenfrågorna i anslutning till det planerade brottet i Bunge.
Samarbete
Stefan Löfven uppmanade till samarbete och en konkret diskussion för att lösa miljö- och sysselsättningsfrågorna. Enligt honom är kalkindustrin på Gotland hela öns sak, och även av riksintresse.
- Den spelar en betydande roll i vår tillväxt. Vi behöver industrin, för hela samhället. Tjänstesektorn lever till stor del tack vare industrin. Kalksten måste brytas någonstans, så varför inte på Gotland, säger han.
Bevara Ojnareskogens representant Sofia Botorp satte frågan om jobben på norr i ett större sammanhang, och påpekade att de viktigaste näringarna på Gotland är jordbruk och besöksnäringen. Hållbarhetsfrågan var en annan aspekt på frågan om framtida kalkbrytning.
- Är stenindustrin en långsiktig och hållbar lösning för jobben på norr? Frågan är vad vår ekokommun gör, de handlar enligt motsatsen, sa Sofia Botorp, och möttes av applåder.
Elisabeth Feurst efterlyste i stället att lyfte frågan om att se efter framtida jobbmöjligheter, redan nu.
- Vi borde se oss om efter nya jobbtillfällen. Jag har mött aktörer som varit intresserade av att starta nya jobb inom kommunen, men de har mötts av byråkrati och ett allmänt ointresse, säger Elisabeth Feurst.
Tony Johansson, facklig ordförande vid Nordkalk, ställde Hans-Erik "Kea" Svensson frågan om hur personalen mår i dag.
- Stämningen är fruktansvärd.
- I stort sett varje dag möter jag medlemmar som mår dåligt, svarade Tony Johansson.
IF Metall jobbar för att regeringen ska ordna en samordnare i komplexa situationer. Stefan Löfven anser att även frågorna om kalkbrytningen på norr borde samordnas genom en insatt person.
- Det här borde vara regeringens ansvar. Vi har ställt frågan, men vi ser inget intresse, säger han.
Magdalena Olsson
magdalena.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 50
Gotlands Allehanda
IF Metalls förbundsordförande Stefan Löfven besökte Nordkalk och Cementa. - Det är fullt möjligt att kombinera sysselsättning med bra miljöpolitik, säger Stefan Löfven.Allmänheten bjöds till diskussion om kalkindustrins framtid.
I går var Metalls förbundsordförande Stefan Löfven på Gotland för att träffa fackliga företrädare och besöka arbetsplatserna inom kalkindustrin. Efter turer till Cementas och Nordkalks brott informerades Stefan Löfven om Nordkalks planerade stenbrott i Bunge.
På kvällen bjöds allmänheten och politiker till Bläse för en öppen debatt, med syftet att hitta en gemensam framtidslösning för boende på norr.
- Debatten om kalkindustrin har hittills förts juridiskt och av experter. Det är dags att vi som bor på Gotland är med och formar vår framtid. Vi hoppas det här ska bli startskottet för en debatt som för diskussionen framåt. Arbetstillfällen och miljömål går att förena, säger Mikael Nilsson som är lokal ombudsman för IF Metall.
Kalkindustrin sysselsätter många på Gotland. Nordkalks ansökan om kalkbrytning i Ducker i Bunge har fört med sig debatt om jobben och tillgången till grundvatten. Miljödomstolens prövning av kalkbrytningen har dragit ut på tiden och i maj beslutade Nordkalk dra tillbaka sitt krav om att få bryta under havsnivån för att nå framåt. Samtidigt för det med sig att Nordkalk inom de närmaste fem åren planerar att göra sig av med halva personalstyrkan.
Vid mötet i Bläse igår deltog fackliga företrädare, samt experter inom vattenfrågor och stenindustrin. Ett 100-tal personer kom till mötet och diskussionen handlade till stor del om miljö och vattenfrågorna i anslutning till det planerade brottet i Bunge.
Samarbete
Stefan Löfven uppmanade till samarbete och en konkret diskussion för att lösa miljö- och sysselsättningsfrågorna. Enligt honom är kalkindustrin på Gotland hela öns sak, och även av riksintresse.
- Den spelar en betydande roll i vår tillväxt. Vi behöver industrin, för hela samhället. Tjänstesektorn lever till stor del tack vare industrin. Kalksten måste brytas någonstans, så varför inte på Gotland, säger han.
Bevara Ojnareskogens representant Sofia Botorp satte frågan om jobben på norr i ett större sammanhang, och påpekade att de viktigaste näringarna på Gotland är jordbruk och besöksnäringen. Hållbarhetsfrågan var en annan aspekt på frågan om framtida kalkbrytning.
- Är stenindustrin en långsiktig och hållbar lösning för jobben på norr? Frågan är vad vår ekokommun gör, de handlar enligt motsatsen, sa Sofia Botorp, och möttes av applåder.
Elisabeth Feurst efterlyste i stället att lyfte frågan om att se efter framtida jobbmöjligheter, redan nu.
- Vi borde se oss om efter nya jobbtillfällen. Jag har mött aktörer som varit intresserade av att starta nya jobb inom kommunen, men de har mötts av byråkrati och ett allmänt ointresse, säger Elisabeth Feurst.
Tony Johansson, facklig ordförande vid Nordkalk, ställde Hans-Erik "Kea" Svensson frågan om hur personalen mår i dag.
- Stämningen är fruktansvärd.
- I stort sett varje dag möter jag medlemmar som mår dåligt, svarade Tony Johansson.
IF Metall jobbar för att regeringen ska ordna en samordnare i komplexa situationer. Stefan Löfven anser att även frågorna om kalkbrytningen på norr borde samordnas genom en insatt person.
- Det här borde vara regeringens ansvar. Vi har ställt frågan, men vi ser inget intresse, säger han.
Magdalena Olsson
magdalena.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 50
Gotlands Allehanda
måndag 9 juni 2008
En ny artikel!
Jobben mot miljön eller jobben hjärta miljön?
PROBLEMET NORDKALK - OJNARESKOGEN
Norra Gotland är rikt på kalksten av god kvalitet. Fyra företag bryter här för närvarande, ett av dem är finska bolaget Nordkalk. Norra Gotland har också 37 % av jordens alvarmarker.
Norra Gotland har också Bäste träsk, som är Gotlands största sjö och en viktig reservoar för vattenförsörjningen.
Nu vill Nordkalk öppna ett nytt brott i Ojnareskogen i Bunge, nära Rute och Fleringe. Det tänkta brottet har en yta stor som Lilla Karlsö och omfattar en del av den unika alvarmarken. Planen har mött motstånd av enskilda och föreningar. Ärendet har pågått sedan februari 2005 och ligger nu på Miljödomstolens bord.Nordkalks skäl för att öppna ett nytt brott på just denna plats är lätta att redovisa. Vid en provbrytning har kalken visat sig vara av god kvalitet. Den gotländska kalken är mycket efterfrågad, främst inom gruvindustrin. Om kalkproduktionen upphör här, har det sagts att närmaste ställe varifrån kalk av motsvarande kvalitet kan hämtas ligger i Belgien.
Ett argument av stor vikt för Gotland är att slå vakt om de arbetstillfällen som finns. Cirka 120 personer arbetar vid Nordkalk. Var och en kan förstå vad dessa arbeten betyder för en levande landsbygd på det begränsade och sårbara område som Gotland utgör. Vilka skäl är då nog starka för att sätta stopp för verksamheten? Jag kan se flera goda skäl, av vilka jag först vill nämna två som båda väger tungt, var för sig så väl som tillsammans.
Det första är omtanken om naturen på Gotland - och i världen! Det är inte bara fråga om några enstaka hotade djur- och växtarter som nattskärra, svartfläckig blåvinge, kalknarv, svärdkrissla eller gaffelfibbla. En biotop är ett naturområde av bestämd ekologisk karaktär som är beroende av speciella förutsättningar, av vilka berggrundens beskaffenhet hör till de viktigaste.
Om de förutsättningarna förändras, i synnerhet om det sker på ett så drastiskt sätt som att man för bort själva berggrunden, uppstår ett sår i naturen som aldrig kan återställas. Gotlands alvarmarker är så unika att de tillhör de skyddsvärda biotoperna, ett nätverk av ekosystem och livsmiljöer för arter som EU-länderna - så även Sverige - har kommit överens om att skydda genom Natura 2000, som har byggts upp inom EU. Här tillkommer alltså ett globalt ansvar förutom ansvaret för den gotländska naturen.
Om man inte bryr sig tillräckligt om naturen för att finna det skälet nog starkt (ack om varje år vore ett Linnéår, så att alla finge en chans att vakna!) kan knappast någon invända mot det som gäller vårt vatten.
Det är känt att Gotlands kalkberggrund är mycket rik på sprickor och håligheter, som bildats av genomströmmande vatten. Lummelundagrottan har uppstått på det sättet. Den är en stor sevärdhet, men vi behöver inte fler liknande fenomen.
Vi på Gotland är mer betjänta av ett intakt Bäste träsk som kan ge oss den reserv av rent dricksvatten som vi behöver under regnfattiga tider på året. De här områdena är extremt känsliga för föroreningar från regnvatten, som kan påverka vattnet i Bäste träsk om det planerade brottet kommer till stånd.
Det tunna, på sina ställen obefintliga jordtäcket bidrar ytterligare till områdets känslighet, då jordlagren silar vattnet genom många små kanaler och alltså har en viktig funktion som vattenrenare. Minst lika allvarlig är risken att grundvattnet och vattennivån kan påverkas genom läckage. Man vet inte hur sprickorna och håligheterna utbreder sig. Därför kan man inte förutsäga exakt vad förekomsten av ett brott för med sig, vilka vägar vattnet tar genom kalkberggrunden.
Nordkalk har redan misstagit sig en gång, vid provborrningen hösten 2006 då vattenläckor uppstod trots att man inte hade hållit det för sannolikt.
Så är det luften. Hur många känner till att mer än 2 % av all koldioxid som släpps ut i Sverige kommer från kalkindustrin på Gotland? Då är ändå inte alla andra luftföroreningar inräknade som den är upphov till. Det är värt att betänka då vi vet farorna med koldioxidens utbredning i det tunna skikt som vår atmosfär utgör.
Vidare kan estetiska och känslomässiga argument anföras mot fortsatt storskalig kalkhantering. Där handlar det om ting som inte är mätbara men som ändå har en given plats i vågskålen, som den livskvalité som kan uppnås genom naturupplevelsers välgörande inverkan på människor.
Känslan för Gotland som "vår mor" hör också hit.
Sammanfattningsvis finns alltså lokala intressen som jobben mot vattnet, ett riksintresse i kalk till gruvdriften, och det unika ekosystemet alvarmarken som utgör ett lokalt, nationellt och globalt intresse.Men jobben då, som är så viktiga för oss gotlänningar?
De behövs ju för en levande landsbygd? Finns alternativ, om Nordkalk inte får tillstånd att öppna brottet?
När det gäller kalkhantering, är småskalig stenindustri att föredra av flera skäl. Kalkstenen passar bra till många slags bruksföremål som byggmaterial, plattgångar, skålar, gravstenar med mera samt till konstnärlig produktion. Den får också ett betydligt högre värde i relation till volymen med den hanteringen, som därtill bidrar till renare luft.
Den småskaliga stenindustrin ger färre arbetstillfällen än den storskaliga, så det behövs komplement. Ojnareskogen och dess omgivningar kan, som Naturskyddsföreningen föreslagit, ingå i ett naturreservat kring Bäste träsk där nya arbetstillfällen kan skapas inom servicenäringen genom ekoturism. Myrmullen i de stora myrarna på norra Gotland, Elinghemsmyr och Martebomyr, är lämplig för hampodling. Om bönderna där kan lockas att satsa på hampa, kan en hampfabrik och ett väveri etableras. Hampan kan användas till såväl nytto- som prydnadstextilier, till exempel säckar, rep och fisknät, som inslag i väven till mattor och gardiner, eller till kläder. Fröna kan också användas på många sätt. Hampan är lättodlad och behöver inga bekämpningsmedel. Den göder marken och kan odlas på samma plats i många år. Dess textilprodukter är slitstarka och kan framställas i många variationer, t ex tillsammans med ull, lin eller bomull.
I en tid då miljötänkandet vinner terräng i allt vidare kretsar anar jag en renässans för naturmaterialen.Apropå miljötänkande, vore det inte önskvärt att utvidga kollektivtrafiken på Gotland, gärna kompletterad med ett järnvägsbygge?
Det skulle kunna bli ekokommunens välkomna bidrag till en friskare värld. Också här sammanfaller argumenten jobben och miljön!
Det här var några visioner ur min fantasi. Kanske tycker en del att det är ett utopiskt önsketänkande. Om någon av dessa idéer kan bli verklighet, kan inte jag bedöma. Jag lämnar dem åt andra med relevanta kunskaper och insikter att ta ställning till. Kanske finns andra och mer genomförbara möjligheter till arbetstillfällen på Gotland, men efter att ha tagit del av de fakta som är möjliga att tillgå i frågan, kan jag bara konstatera att de som förespråkar en fortsatt drift av den omfattning som Nordkalk föreslår, är minst lika hemfallna åt önsketänkande som jag.
När långsiktiga argument står mot kortsiktiga, är det inte svårt att välja sida. Vi måste inse att det finns en gräns som heter: Hit men inte längre. Egentligen har den redan passerats. Så mycket angelägnare då att hävda den. Misshandlad natur slår tillbaka.
Britta Calamnius Stenkyrka
P. S. Den här artikeln är en något utökad version av mitt fritt valda arbete i naturkunskap vid Komvux i Visby denna vårtermin. Sedan detta skrevs har såväl Nordkalk som två andra bolag inom kalkindustrin aviserat ändrade planer. Vad det leder till återstår att se. Det påverkar inte nämnvärt de tankar jag framfört här. D. S.
Gotlands Allehanda
PROBLEMET NORDKALK - OJNARESKOGEN
Norra Gotland är rikt på kalksten av god kvalitet. Fyra företag bryter här för närvarande, ett av dem är finska bolaget Nordkalk. Norra Gotland har också 37 % av jordens alvarmarker.
Norra Gotland har också Bäste träsk, som är Gotlands största sjö och en viktig reservoar för vattenförsörjningen.
Nu vill Nordkalk öppna ett nytt brott i Ojnareskogen i Bunge, nära Rute och Fleringe. Det tänkta brottet har en yta stor som Lilla Karlsö och omfattar en del av den unika alvarmarken. Planen har mött motstånd av enskilda och föreningar. Ärendet har pågått sedan februari 2005 och ligger nu på Miljödomstolens bord.Nordkalks skäl för att öppna ett nytt brott på just denna plats är lätta att redovisa. Vid en provbrytning har kalken visat sig vara av god kvalitet. Den gotländska kalken är mycket efterfrågad, främst inom gruvindustrin. Om kalkproduktionen upphör här, har det sagts att närmaste ställe varifrån kalk av motsvarande kvalitet kan hämtas ligger i Belgien.
Ett argument av stor vikt för Gotland är att slå vakt om de arbetstillfällen som finns. Cirka 120 personer arbetar vid Nordkalk. Var och en kan förstå vad dessa arbeten betyder för en levande landsbygd på det begränsade och sårbara område som Gotland utgör. Vilka skäl är då nog starka för att sätta stopp för verksamheten? Jag kan se flera goda skäl, av vilka jag först vill nämna två som båda väger tungt, var för sig så väl som tillsammans.
Det första är omtanken om naturen på Gotland - och i världen! Det är inte bara fråga om några enstaka hotade djur- och växtarter som nattskärra, svartfläckig blåvinge, kalknarv, svärdkrissla eller gaffelfibbla. En biotop är ett naturområde av bestämd ekologisk karaktär som är beroende av speciella förutsättningar, av vilka berggrundens beskaffenhet hör till de viktigaste.
Om de förutsättningarna förändras, i synnerhet om det sker på ett så drastiskt sätt som att man för bort själva berggrunden, uppstår ett sår i naturen som aldrig kan återställas. Gotlands alvarmarker är så unika att de tillhör de skyddsvärda biotoperna, ett nätverk av ekosystem och livsmiljöer för arter som EU-länderna - så även Sverige - har kommit överens om att skydda genom Natura 2000, som har byggts upp inom EU. Här tillkommer alltså ett globalt ansvar förutom ansvaret för den gotländska naturen.
Om man inte bryr sig tillräckligt om naturen för att finna det skälet nog starkt (ack om varje år vore ett Linnéår, så att alla finge en chans att vakna!) kan knappast någon invända mot det som gäller vårt vatten.
Det är känt att Gotlands kalkberggrund är mycket rik på sprickor och håligheter, som bildats av genomströmmande vatten. Lummelundagrottan har uppstått på det sättet. Den är en stor sevärdhet, men vi behöver inte fler liknande fenomen.
Vi på Gotland är mer betjänta av ett intakt Bäste träsk som kan ge oss den reserv av rent dricksvatten som vi behöver under regnfattiga tider på året. De här områdena är extremt känsliga för föroreningar från regnvatten, som kan påverka vattnet i Bäste träsk om det planerade brottet kommer till stånd.
Det tunna, på sina ställen obefintliga jordtäcket bidrar ytterligare till områdets känslighet, då jordlagren silar vattnet genom många små kanaler och alltså har en viktig funktion som vattenrenare. Minst lika allvarlig är risken att grundvattnet och vattennivån kan påverkas genom läckage. Man vet inte hur sprickorna och håligheterna utbreder sig. Därför kan man inte förutsäga exakt vad förekomsten av ett brott för med sig, vilka vägar vattnet tar genom kalkberggrunden.
Nordkalk har redan misstagit sig en gång, vid provborrningen hösten 2006 då vattenläckor uppstod trots att man inte hade hållit det för sannolikt.
Så är det luften. Hur många känner till att mer än 2 % av all koldioxid som släpps ut i Sverige kommer från kalkindustrin på Gotland? Då är ändå inte alla andra luftföroreningar inräknade som den är upphov till. Det är värt att betänka då vi vet farorna med koldioxidens utbredning i det tunna skikt som vår atmosfär utgör.
Vidare kan estetiska och känslomässiga argument anföras mot fortsatt storskalig kalkhantering. Där handlar det om ting som inte är mätbara men som ändå har en given plats i vågskålen, som den livskvalité som kan uppnås genom naturupplevelsers välgörande inverkan på människor.
Känslan för Gotland som "vår mor" hör också hit.
Sammanfattningsvis finns alltså lokala intressen som jobben mot vattnet, ett riksintresse i kalk till gruvdriften, och det unika ekosystemet alvarmarken som utgör ett lokalt, nationellt och globalt intresse.Men jobben då, som är så viktiga för oss gotlänningar?
De behövs ju för en levande landsbygd? Finns alternativ, om Nordkalk inte får tillstånd att öppna brottet?
När det gäller kalkhantering, är småskalig stenindustri att föredra av flera skäl. Kalkstenen passar bra till många slags bruksföremål som byggmaterial, plattgångar, skålar, gravstenar med mera samt till konstnärlig produktion. Den får också ett betydligt högre värde i relation till volymen med den hanteringen, som därtill bidrar till renare luft.
Den småskaliga stenindustrin ger färre arbetstillfällen än den storskaliga, så det behövs komplement. Ojnareskogen och dess omgivningar kan, som Naturskyddsföreningen föreslagit, ingå i ett naturreservat kring Bäste träsk där nya arbetstillfällen kan skapas inom servicenäringen genom ekoturism. Myrmullen i de stora myrarna på norra Gotland, Elinghemsmyr och Martebomyr, är lämplig för hampodling. Om bönderna där kan lockas att satsa på hampa, kan en hampfabrik och ett väveri etableras. Hampan kan användas till såväl nytto- som prydnadstextilier, till exempel säckar, rep och fisknät, som inslag i väven till mattor och gardiner, eller till kläder. Fröna kan också användas på många sätt. Hampan är lättodlad och behöver inga bekämpningsmedel. Den göder marken och kan odlas på samma plats i många år. Dess textilprodukter är slitstarka och kan framställas i många variationer, t ex tillsammans med ull, lin eller bomull.
I en tid då miljötänkandet vinner terräng i allt vidare kretsar anar jag en renässans för naturmaterialen.Apropå miljötänkande, vore det inte önskvärt att utvidga kollektivtrafiken på Gotland, gärna kompletterad med ett järnvägsbygge?
Det skulle kunna bli ekokommunens välkomna bidrag till en friskare värld. Också här sammanfaller argumenten jobben och miljön!
Det här var några visioner ur min fantasi. Kanske tycker en del att det är ett utopiskt önsketänkande. Om någon av dessa idéer kan bli verklighet, kan inte jag bedöma. Jag lämnar dem åt andra med relevanta kunskaper och insikter att ta ställning till. Kanske finns andra och mer genomförbara möjligheter till arbetstillfällen på Gotland, men efter att ha tagit del av de fakta som är möjliga att tillgå i frågan, kan jag bara konstatera att de som förespråkar en fortsatt drift av den omfattning som Nordkalk föreslår, är minst lika hemfallna åt önsketänkande som jag.
När långsiktiga argument står mot kortsiktiga, är det inte svårt att välja sida. Vi måste inse att det finns en gräns som heter: Hit men inte längre. Egentligen har den redan passerats. Så mycket angelägnare då att hävda den. Misshandlad natur slår tillbaka.
Britta Calamnius Stenkyrka
P. S. Den här artikeln är en något utökad version av mitt fritt valda arbete i naturkunskap vid Komvux i Visby denna vårtermin. Sedan detta skrevs har såväl Nordkalk som två andra bolag inom kalkindustrin aviserat ändrade planer. Vad det leder till återstår att se. Det påverkar inte nämnvärt de tankar jag framfört här. D. S.
Gotlands Allehanda
fredag 30 maj 2008
Självransakan
Sista tiden har jag fått ordentligt med kritik på helagotland.se, detta för att jag så ensidigt gör ner kalkindustrin.
Gör jag det?
Ja det gör jag kanske!
Jag har nämligen insett att de gamla krigartagen ifrån tonåren gjort sig påminda. Jag är kompromisslös i min kamp mot vansinniga projekt som äventyrar vatten och miljö.
Är det ngt fel på det?
Lyhördhet, säger en del, men själva lyssnar de inte ett dugg på naturen eller miljön runt omkring, de ser bara till arbetstillfällen och företagsvinster och med det för ögonen är det inte längre jag som inte lyssnar, utan mina meningsmptståndare.
Skit gärna i trummaförojnare, tyck att det är en djävla människa om ni vill, men lyssna på jorden, annars är vi alla förlorade.
Gör jag det?
Ja det gör jag kanske!
Jag har nämligen insett att de gamla krigartagen ifrån tonåren gjort sig påminda. Jag är kompromisslös i min kamp mot vansinniga projekt som äventyrar vatten och miljö.
Är det ngt fel på det?
Lyhördhet, säger en del, men själva lyssnar de inte ett dugg på naturen eller miljön runt omkring, de ser bara till arbetstillfällen och företagsvinster och med det för ögonen är det inte längre jag som inte lyssnar, utan mina meningsmptståndare.
Skit gärna i trummaförojnare, tyck att det är en djävla människa om ni vill, men lyssna på jorden, annars är vi alla förlorade.
lördag 24 maj 2008
Ingen applåderar Nordkalks utspel
Facket talar om katastrof.Kommunen tycker att det är tråkigt.Och miljöaktivisterna är misstänksamma.Nordkalks utspel om en krympt brytningsansökan i Bunge river inte ner några applådåskor.
Nordkalk har beslutat att dra tillbaka sin ansökan om att få bryta 80 miljoner ton kalk vid Ducker i Bunge. I stället ska man ansöka om att få bryta ungefär 50 miljoner ton, och inte lika djupt: botten av brottet ska ligga en meter ovanför havsnivån i stället för nio meter under.
Vattenfrågan avgör
- Det är vattenfrågan som är avgörande, och nu viker vi oss för de krav som kommunen har, säger Hans Gustavsson, chef för Nordkalk i Sverige.
- Det är ett strategiskt val som vi har gjort för att kunna fortsätta leverera till stålindustrin utan avbrott. Vi har långa avtal, och vi kan inte komma och säga "nästa år får ni inget, men året därpå går det bra".
Beslutet får stora konsekvenser för de anställda. Från cirka 115 anställda i dag flaggar nu Nordkalk för en nära nog halvering till 60 anställda från 2013.
"Rena katastrofen"
- Det är rena katastrofen för oss. Du kan ju tänka dig hur många familjer som blir drabbade, säger Tony Johansson, klubbordförande för IF Metall på Nordkalk.
- Och jag tror inte att det här är ett förhandlingsutspel. Företaget har kniven på strupen. Men jag är inte bara fackordförande, jag är ju gotlänning också, och som gotlänning tycker jag att vi ska ställa krav på Nordkalk, Cementa och Svenska Mineral att de bygger ett vattenreningsverk.
Att vattenfrågan är avgörande bekräftas åter av Eva Nypelius, kommunstyrelsens ordförande (c).
- För oss kommer vattnet i första hand, sysselsättningen i andra. Och det får dessvärre de här konsekvenserna, vilket är tråkigt.
- Men jag känner ingen panik, det blir det inte bättre av. Och det är mer positivt med 60 jobb än att hela verksamheten slår igen. Det finns också ganska mycket utvecklingsidéer för norra Gotland, särskilt i Fårösund, säger Eva Nypelius.
Skeptisk
Sofia Brothorp, styrelseledamot i Föreningen Rädda Ojnareskogen, är skeptisk till Nordkalk och motiven till den ändrade ansökan.
- Jag blir misstänksam. Nordkalk skulle nu i dagarna ha lämnat svar på en del frågor som kommunen hade. I stället drar man tillbaka ansökan och tänker lämna in en ny. Jag vill läsa vad som stod i den rapport de aldrig lämnade in.
- Det är fortfarande samma problem med vattnet, och det handlar inte om brottets djup i förhållande till havsnivån. Det provbrott som de gjorde var inte mer än sex meter djupt och det låg på en plats de hade valt med omsorg - och det innehöll saltvatten. Det kommer från fickor med gammalt saltvatten från tiden före landhöjningen, säger Sofia Brothorp.Vem ska ansvara?
Hon är också mycket skeptisk till tanken på ett reningsverk.
- Här har vi ett perfekt ekologiskt system med bra vatten i Bästeträsk, och så ska vi ersätta det med ett reningsverk. Det måste drivas långt efter det att brytningen har upphört, kanske upp till hundra år. Vem ska ansvara för det?
Staffan Fritz
Text
staffan.fritz@gotlandstidningar.se
0498-20 24 00
Krister Nordin Foto krister.nordin@gotlandstidningar.se 0498-20 24 12
Gotlands Tidningar
Nordkalk har beslutat att dra tillbaka sin ansökan om att få bryta 80 miljoner ton kalk vid Ducker i Bunge. I stället ska man ansöka om att få bryta ungefär 50 miljoner ton, och inte lika djupt: botten av brottet ska ligga en meter ovanför havsnivån i stället för nio meter under.
Vattenfrågan avgör
- Det är vattenfrågan som är avgörande, och nu viker vi oss för de krav som kommunen har, säger Hans Gustavsson, chef för Nordkalk i Sverige.
- Det är ett strategiskt val som vi har gjort för att kunna fortsätta leverera till stålindustrin utan avbrott. Vi har långa avtal, och vi kan inte komma och säga "nästa år får ni inget, men året därpå går det bra".
Beslutet får stora konsekvenser för de anställda. Från cirka 115 anställda i dag flaggar nu Nordkalk för en nära nog halvering till 60 anställda från 2013.
"Rena katastrofen"
- Det är rena katastrofen för oss. Du kan ju tänka dig hur många familjer som blir drabbade, säger Tony Johansson, klubbordförande för IF Metall på Nordkalk.
- Och jag tror inte att det här är ett förhandlingsutspel. Företaget har kniven på strupen. Men jag är inte bara fackordförande, jag är ju gotlänning också, och som gotlänning tycker jag att vi ska ställa krav på Nordkalk, Cementa och Svenska Mineral att de bygger ett vattenreningsverk.
Att vattenfrågan är avgörande bekräftas åter av Eva Nypelius, kommunstyrelsens ordförande (c).
- För oss kommer vattnet i första hand, sysselsättningen i andra. Och det får dessvärre de här konsekvenserna, vilket är tråkigt.
- Men jag känner ingen panik, det blir det inte bättre av. Och det är mer positivt med 60 jobb än att hela verksamheten slår igen. Det finns också ganska mycket utvecklingsidéer för norra Gotland, särskilt i Fårösund, säger Eva Nypelius.
Skeptisk
Sofia Brothorp, styrelseledamot i Föreningen Rädda Ojnareskogen, är skeptisk till Nordkalk och motiven till den ändrade ansökan.
- Jag blir misstänksam. Nordkalk skulle nu i dagarna ha lämnat svar på en del frågor som kommunen hade. I stället drar man tillbaka ansökan och tänker lämna in en ny. Jag vill läsa vad som stod i den rapport de aldrig lämnade in.
- Det är fortfarande samma problem med vattnet, och det handlar inte om brottets djup i förhållande till havsnivån. Det provbrott som de gjorde var inte mer än sex meter djupt och det låg på en plats de hade valt med omsorg - och det innehöll saltvatten. Det kommer från fickor med gammalt saltvatten från tiden före landhöjningen, säger Sofia Brothorp.Vem ska ansvara?
Hon är också mycket skeptisk till tanken på ett reningsverk.
- Här har vi ett perfekt ekologiskt system med bra vatten i Bästeträsk, och så ska vi ersätta det med ett reningsverk. Det måste drivas långt efter det att brytningen har upphört, kanske upp till hundra år. Vem ska ansvara för det?
Staffan Fritz
Text
staffan.fritz@gotlandstidningar.se
0498-20 24 00
Krister Nordin Foto krister.nordin@gotlandstidningar.se 0498-20 24 12
Gotlands Tidningar
onsdag 21 maj 2008
JÄVLA MYGEL!!!!!
"Vi drar tillbaks vår ansökan och backar"
Nordkalk gör helt om och ändrar hela sin strategi för att få tillstånd till kalkbrytning vid Ducker i Bunge. Nu drar man tillbaks kravet om att få bryta under havsnivån.Men den nya strategin innebär också att Nordkalk inom fem år kommer att göra sig av med nästan halva personalstyrkan.
Kritiken mot Nordkalks planerade kalkbrott vid Ducker i Bunge har varit stor. Vattenfrågan har varit en av flera stora stötestenar och innan miljödomstolen fattar sitt avgörande i frågan, måste Nordkalk visa att vattnet i området inte kommer att påverkas av Bungebrottet.
Nordkalk lever med en tidspress. Det nuvarande brottet vid Klinthagen är på väg att ta slut och för att tillståndet till den planerade Bungetäkten inte ska försenas, drar man nu tillbaks kravet på att få bryta sten under havsnivån.
- Vi drar alltså tillbaks vår ansökan och backar. Genom att minska på djupet går vi kommunen till mötes. De har varit rädda för att vi ska förstöra vattnet på norra Gotland, säger Hans Gustavsson som är vd för Nordkalk.
Köper tid
Hans Gustavsson förklarar varför Nordkalk ändrar strategi:
- Vi gör det här för att vi måste köpa oss tid. Vi har hållit på sedan år 2000 för att få till en ny täkt där ute. Han hoppas att förändringarna i Nordkalks ansökan ska räcka för att tillståndsprocessen ska rulla på. Även om det blir överklaganden så hoppas han att brottet vid Ducker i Bunge kommer att kunna tas i bruk år 2013. Men detta beslut kommer att få stora konsekvenser för Nordkalks verksamhet på Gotland. Det kommer att bli mycket stora personalnedskärningar under de närmaste åren:
Minskad takt
För att Klinthagen-täkten inte ska ta slut innan det nya brottet kan användas, så måste man slå av på takten i detta brott. Från 2010 kommer produktionen att gå ned till ett skift och därmed kommer cirka 25 personer att bli övertaliga. Och nedskärningarna stannar inte där. För att Bunge-brottet ska räcka längre, kommer Nordkalk på Gotland att koncentrera sig på kunderna inom stålindustrin: SSAB, LKAB och Rautaruukki.
Övriga kunder styrs över till leveranser från Nordkalk i Estland.
- När Bunge drar igång kommer vi att ha ett 60-tal anställda inom Nordkalk på Gotland. Vi tar ut mindre sten och med färre kunder blir det en enklare hantering med mindre sortering. Det blir en mycket mindre butik helt enkelt, förklarar Hans Gustavsson.
"60 är fler än 12"
Nordkalk genomför just nu stora rationaliseringar vid Storugns. Ett 20-tal av de 120 anställda ska bort. Men det är rationaliseringar av ett annat slag. Hans Gustavsson karakteriserar dem som "vardagsrationaliseringar". MBL-förhandlingarna är inte klara, men redan nu står det klart att en stor del av dessa kan ske genom naturliga avgångar bland personalen. De rationaliseringar som sedan stundar kommer att bli betydligt tuffare, i och med att man redan betat av de naturliga avgångarna.
Vågar ni säga upp personal när sysselsättningen används som argument för kalkindustrins framtid på Gotland?
- Ja, vi måste göra så här. Har vi inget brott så återstår bara 12 man som kör kalkugnen där uppe med sten som skeppas in. Och 60 anställda är i alla fall fler än 12, säger Hans Gustavsson.
Nytt försök sen
Att Nordkalk ändrar strategi och drar tillbaka sin ansökan om att få gå på djupet i brottet vid Ducker i Bunge, innebär inte att man skrinlägger dessa planer för all framtid. Hans Gustavsson räknar med att Bunge-täkten kommer att räcka i 25 år och under denna period hoppas han att Nordkalk ska kunna bevisa att det går att bryta djupare än så. Men till detta tänker företaget återkomma med en helt ny ansökan i framtiden. Nordkalks nya ansökan för brottet vid Ducker i Bunge kommer att lämnas in till kommunen och länsstyrelsen under juni.
Eva Klint Langland
eva.klint-langland@ gotlandsallehanda.se 0498-20 25 61
Gotlands Allehanda
Nordkalk gör helt om och ändrar hela sin strategi för att få tillstånd till kalkbrytning vid Ducker i Bunge. Nu drar man tillbaks kravet om att få bryta under havsnivån.Men den nya strategin innebär också att Nordkalk inom fem år kommer att göra sig av med nästan halva personalstyrkan.
Kritiken mot Nordkalks planerade kalkbrott vid Ducker i Bunge har varit stor. Vattenfrågan har varit en av flera stora stötestenar och innan miljödomstolen fattar sitt avgörande i frågan, måste Nordkalk visa att vattnet i området inte kommer att påverkas av Bungebrottet.
Nordkalk lever med en tidspress. Det nuvarande brottet vid Klinthagen är på väg att ta slut och för att tillståndet till den planerade Bungetäkten inte ska försenas, drar man nu tillbaks kravet på att få bryta sten under havsnivån.
- Vi drar alltså tillbaks vår ansökan och backar. Genom att minska på djupet går vi kommunen till mötes. De har varit rädda för att vi ska förstöra vattnet på norra Gotland, säger Hans Gustavsson som är vd för Nordkalk.
Köper tid
Hans Gustavsson förklarar varför Nordkalk ändrar strategi:
- Vi gör det här för att vi måste köpa oss tid. Vi har hållit på sedan år 2000 för att få till en ny täkt där ute. Han hoppas att förändringarna i Nordkalks ansökan ska räcka för att tillståndsprocessen ska rulla på. Även om det blir överklaganden så hoppas han att brottet vid Ducker i Bunge kommer att kunna tas i bruk år 2013. Men detta beslut kommer att få stora konsekvenser för Nordkalks verksamhet på Gotland. Det kommer att bli mycket stora personalnedskärningar under de närmaste åren:
Minskad takt
För att Klinthagen-täkten inte ska ta slut innan det nya brottet kan användas, så måste man slå av på takten i detta brott. Från 2010 kommer produktionen att gå ned till ett skift och därmed kommer cirka 25 personer att bli övertaliga. Och nedskärningarna stannar inte där. För att Bunge-brottet ska räcka längre, kommer Nordkalk på Gotland att koncentrera sig på kunderna inom stålindustrin: SSAB, LKAB och Rautaruukki.
Övriga kunder styrs över till leveranser från Nordkalk i Estland.
- När Bunge drar igång kommer vi att ha ett 60-tal anställda inom Nordkalk på Gotland. Vi tar ut mindre sten och med färre kunder blir det en enklare hantering med mindre sortering. Det blir en mycket mindre butik helt enkelt, förklarar Hans Gustavsson.
"60 är fler än 12"
Nordkalk genomför just nu stora rationaliseringar vid Storugns. Ett 20-tal av de 120 anställda ska bort. Men det är rationaliseringar av ett annat slag. Hans Gustavsson karakteriserar dem som "vardagsrationaliseringar". MBL-förhandlingarna är inte klara, men redan nu står det klart att en stor del av dessa kan ske genom naturliga avgångar bland personalen. De rationaliseringar som sedan stundar kommer att bli betydligt tuffare, i och med att man redan betat av de naturliga avgångarna.
Vågar ni säga upp personal när sysselsättningen används som argument för kalkindustrins framtid på Gotland?
- Ja, vi måste göra så här. Har vi inget brott så återstår bara 12 man som kör kalkugnen där uppe med sten som skeppas in. Och 60 anställda är i alla fall fler än 12, säger Hans Gustavsson.
Nytt försök sen
Att Nordkalk ändrar strategi och drar tillbaka sin ansökan om att få gå på djupet i brottet vid Ducker i Bunge, innebär inte att man skrinlägger dessa planer för all framtid. Hans Gustavsson räknar med att Bunge-täkten kommer att räcka i 25 år och under denna period hoppas han att Nordkalk ska kunna bevisa att det går att bryta djupare än så. Men till detta tänker företaget återkomma med en helt ny ansökan i framtiden. Nordkalks nya ansökan för brottet vid Ducker i Bunge kommer att lämnas in till kommunen och länsstyrelsen under juni.
Eva Klint Langland
eva.klint-langland@ gotlandsallehanda.se 0498-20 25 61
Gotlands Allehanda
Vill dubblera kalkbrytning i Stucks
.........och bygga ut i Strå
SMA Mineral AB vill fördubbla sin kalkbrytning vid Stucks i Bunge. Enligt en ansökan till Miljödomstolen vill företaget utöka och fördjupa det befintliga kalkbrottet för att under 15 år ta ut 30 miljoner ton sten.
En förutsättning för att utökningen skall kunna ske, är att Strå-hamnen får byggas ut.
Nordkalk vill som bekant öppna ett nytt kalkbrott i Ojnareskogen i Bunge. Där vill företaget ta ut 80 miljoner ton sten på 20 år. Cementa har aviserat att man förbereder en ansökan om en fortsättning på nuvarande täkt med ambitionen att ta ut 60 miljoner ton sten på 20 år. Och nu står det alltså helt klart att också SMA Mineral (tidigare Svenska Mineral) har långt gångna planer på en kraftig utökning av sin kalkstensbrytning.
Efterfrågan
Vid Stucks kalkstensbrott 3 kilometer sydväst om Fårösund, har brytningen pågått sedan slutet av 1990-talet. Det tillstånd för brytning företaget nu har räcker bara i cirka fyra år till. Därefter har man inte mer sten att bryta, men i ansökningshandlingarna uppges att efterfrågan på sten av den kvalitet som finns i Stucks-brottet, är stor.Kalkstensprodukterna skeppas ut från företagets egen hamn vid Strå. Leveranserna går till Oxelösund eller finska Torneå, där bolaget har egna kalkugnar. Det är den ökande produktionen i järn- och stålindustrin som ökar behovet av gotländsk kalksten.Det tillstånd företaget nu har gäller uttag av 750 000 ton kalksten om året. Nu vill bolaget utöka till 2 miljoner ton per år. Parallellt med ansökan om utökad brytning har företaget lämnat in en ansökan om att få anpassa hamnen för en fördubblad utskeppningskapacitet.
Djupare
Den brytning som hittills skett har stannat på en nivå som ligger 18 meter över havet. I fortsättningen vill man gå djupare, ner till havsnivån både i det befintliga brottet och den del som brottet utökas med. - En djupare brytning innebär hushållning med resurser, menar bolaget.Ansökan gäller tillstånd enligt miljöbalken för fortsatt och utökad kalkstensbrytning och bortledning av grundvatten.
Naturvård
SMA Mineral är införstått med att Nordkalk begärt tillstånd för kalkstensbrytning i en ny täkt strax söder om Stucks, och har därför i sina ansökningshandlingar tagit upp den gemensamma inverkan de båda brotten kan komma att få på miljön, i det fall båda täkterna blir verklighet.När Svenska Mineral fick sitt tillstånd till brytning 1998, ställde länsstyrelsen som krav att bolaget skulle lämna ett markområde som kompensationsområde. Överenskommelsen blev att bolaget överlämnade 1 106 hektar mark i anslutning till Bäste träsk, vilket avsattes för naturvård. Bolaget erinrar nu om att länsstyrelsen då konstaterade att kompensationen var så stor, att man förband sig att inte göra ytterligare anspråk vid framtida ansökningar om täkttillstånd inom det här området.
Roland Olsson
roland.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 65Gotlands Allehanda
SMA Mineral AB vill fördubbla sin kalkbrytning vid Stucks i Bunge. Enligt en ansökan till Miljödomstolen vill företaget utöka och fördjupa det befintliga kalkbrottet för att under 15 år ta ut 30 miljoner ton sten.
En förutsättning för att utökningen skall kunna ske, är att Strå-hamnen får byggas ut.
Nordkalk vill som bekant öppna ett nytt kalkbrott i Ojnareskogen i Bunge. Där vill företaget ta ut 80 miljoner ton sten på 20 år. Cementa har aviserat att man förbereder en ansökan om en fortsättning på nuvarande täkt med ambitionen att ta ut 60 miljoner ton sten på 20 år. Och nu står det alltså helt klart att också SMA Mineral (tidigare Svenska Mineral) har långt gångna planer på en kraftig utökning av sin kalkstensbrytning.
Efterfrågan
Vid Stucks kalkstensbrott 3 kilometer sydväst om Fårösund, har brytningen pågått sedan slutet av 1990-talet. Det tillstånd för brytning företaget nu har räcker bara i cirka fyra år till. Därefter har man inte mer sten att bryta, men i ansökningshandlingarna uppges att efterfrågan på sten av den kvalitet som finns i Stucks-brottet, är stor.Kalkstensprodukterna skeppas ut från företagets egen hamn vid Strå. Leveranserna går till Oxelösund eller finska Torneå, där bolaget har egna kalkugnar. Det är den ökande produktionen i järn- och stålindustrin som ökar behovet av gotländsk kalksten.Det tillstånd företaget nu har gäller uttag av 750 000 ton kalksten om året. Nu vill bolaget utöka till 2 miljoner ton per år. Parallellt med ansökan om utökad brytning har företaget lämnat in en ansökan om att få anpassa hamnen för en fördubblad utskeppningskapacitet.
Djupare
Den brytning som hittills skett har stannat på en nivå som ligger 18 meter över havet. I fortsättningen vill man gå djupare, ner till havsnivån både i det befintliga brottet och den del som brottet utökas med. - En djupare brytning innebär hushållning med resurser, menar bolaget.Ansökan gäller tillstånd enligt miljöbalken för fortsatt och utökad kalkstensbrytning och bortledning av grundvatten.
Naturvård
SMA Mineral är införstått med att Nordkalk begärt tillstånd för kalkstensbrytning i en ny täkt strax söder om Stucks, och har därför i sina ansökningshandlingar tagit upp den gemensamma inverkan de båda brotten kan komma att få på miljön, i det fall båda täkterna blir verklighet.När Svenska Mineral fick sitt tillstånd till brytning 1998, ställde länsstyrelsen som krav att bolaget skulle lämna ett markområde som kompensationsområde. Överenskommelsen blev att bolaget överlämnade 1 106 hektar mark i anslutning till Bäste träsk, vilket avsattes för naturvård. Bolaget erinrar nu om att länsstyrelsen då konstaterade att kompensationen var så stor, att man förband sig att inte göra ytterligare anspråk vid framtida ansökningar om täkttillstånd inom det här området.
Roland Olsson
roland.olsson@ gotlandsallehanda.se
0498-20 25 65Gotlands Allehanda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
