fredag 30 maj 2008

Självransakan

Sista tiden har jag fått ordentligt med kritik på helagotland.se, detta för att jag så ensidigt gör ner kalkindustrin.

Gör jag det?

Ja det gör jag kanske!

Jag har nämligen insett att de gamla krigartagen ifrån tonåren gjort sig påminda. Jag är kompromisslös i min kamp mot vansinniga projekt som äventyrar vatten och miljö.

Är det ngt fel på det?

Lyhördhet, säger en del, men själva lyssnar de inte ett dugg på naturen eller miljön runt omkring, de ser bara till arbetstillfällen och företagsvinster och med det för ögonen är det inte längre jag som inte lyssnar, utan mina meningsmptståndare.

Skit gärna i trummaförojnare, tyck att det är en djävla människa om ni vill, men lyssna på jorden, annars är vi alla förlorade.

2 kommentarer:

Anonym sa...

6 juni, nationaldagen.
När jag går i solskenet i min härliga skog här hemma i Södermanland går mina tankat till Ojnare skog. Sunnas strålar länkar mig samman med gammeltallarna och orkideerna där. Mitt väsen och skogens ande smälter samman.
I kväll ska jag trumma. Låta trumman ljuda för att hedra fosterlandet i sin mest kraftfulla uppenbarelse, den del av Moder Jord som vi kallar Sverige, Moder Svea.
Och varje trumslag skall bli en bön , en bön för Ojnare och för alla andra hotade skogar och en bön för människan.
Aho
Grå Arne

Trumma för Ojnare! sa...

Du Grå därute med din trumma och röst! Här ljuder trumman också, Ojnare blir en starkare kraftplats, undan för undan...