Och trumman ska ljuda och trumman ska slå, ingen vila, ingen ro, jag trummar framtida orördhet över Ojnareskog & myr!
Det dansas däruppe om kvällarna. Ingen ro förräns skogen är fredad! Ingen ro...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ojnareskogens skönhet dröjer kvar i mitt sinne.
Även min trumma ljuder.
/ Grå Arne
PS! Busigt att man måste registrera sig hos Google för att lämna kommentar. Känns inte bra.
Det är ändrat direkt! Så ska det naturligtvis inte vara!
Skicka en kommentar