Artikel om möte i Lärbro

Tar öns dricksvatten slut?

Vilka vattenfrågor är viktigast, frågar länsstyrelsen i en annons i lördagens Gotlands Tidningar. Som om tjänstemännen inte hört eller berörts av de frågeställningar, som människor tagit upp under de möten, som pågått ute i bygderna.

Vatten är viktigt för överlevnad och oro för vattenförsörjning finns överallt på ön. En av de viktigaste frågorna är att vattnet inte skall räcka till, det kan gemene man som vill stycka av markområden ögonblickligen inse.

I grannars remissinlagor till byggnadsnämnden är det lätt att avläsa en undran om drickvattnet skall räcka till. Så frågan om grundvattennivån på ön, om den har sjunkit de sista 40 åren, den frågan ställde jag vid ett vattenmöte, arrangerat av länsstyrelsen i Lärbro i förra veckan. Jag tyckte grundvattnet var den viktigaste frågan av alla. Tar vattnet slut, finns ingen anledning, att satsa på en framtida ö.

Öns industrier påverkar också

Salen var fylld av tjänstemän från länsstyrelsens miljöenhet, likaså var tekniska nämndens ordförande närvarande och ingen kunde svara. Frågan mötte bara stum tystnad. Som närvarande kunde man bara fundera över vilket syfte mötet egentligen hade och varför kunskap om vatten i sin helhet kändes så bristfällig. Vattenfrågan handlar om sjöar och åar, javisst, men inte bara. Vattenfrågan på ön måste ses utifrån sambanden bakåt och framåt inte bara ur klimatperspektiv. Det går inte att vifta bort frågan om industriers delaktighet kring vattenresurser som gjordes vid mötet i Lärbro. Även om Gotland har lite industri, som en tjänsteman påstod vid föredragningen, eftersom just den industri som finns på norra Gotland, gräver sig djupt ner och in i öns markområden och vattenådror. Inte en sekund berörde man pumpningen av färskvatten vid Cementas brott i Slite. Vad det innebär det om sötvatten försvinner ut i havet? Påverkar det grundvattennivån ?

Från den stund, som man började utvinna kalk för cementhanteringen på File haijdar och det är ett bra tag sedan, har oron för grundvattnet legat och grott i människors sinne. Oron minskar inte sedan man hänsynslöst pumpat ut färskvatten i havet.

När länsstyrelsens personal får frågan om mätningar av själva grundvattennivån, så inser jag som innevånare, att inga mätningar gjorts över åren. Som innevånare står man helt förundrad över att guckusko och nipsippa verkar prioriteras framför dricksvatten.

Länsstyrelsen hade inga svar

Länsstyrelsens tjänstemän hade vid mötet inte ens kunskap om mätningar i Gotlands kommuns vattenmagasin, trots att man påstår att man samarbetar. Inte heller tekniska nämndens ordförande kunde frågan.

Vatten är inte bara torrsomrar, klimatförändringar, bönders gödning. Det är också kalkbrotten och kalkbrottens påverkan över de sista femtio åren. Det kan inte vara rimligt, att lägga ansvar på enskilda människor och lantbrukare och undanta industri. Eller undanta oljekatastrofer ute till havs, om man tar Bogevikens usla vattenresultat, som exempel.

Idag pålägger kommunens nämnder öns befolkning olika nya direktiv om lösningar på vatten- och avloppsfrågor. Direktiv som ofta kommer före kommunala beslut. Direktiv som sällan har tydliga faktaunderlag, som gör att vanligt folk kan känna förståelse och delaktighet i de snabba förändringar, som pågår kring vatten och avloppsfrågor på ön. Som innevånare är det nödvändigt att förstå varför det ena gången ser ut si och den andra gången så. För att kunna det, vill alla veta vad som händer och vilka konsekvenser, som uppstår eller kan tänkas uppstå.

Måste svara på oroliga frågor

När det blir inkonsekvens i information och beslut kring vatten och avloppsfrågor, så tappar politiker och underställda vanligt folks förtroende.

Man förväntar sig att tjänstemän i vatten- och avloppsfrågor skall vara kunniga på de frågor de håller på med och i stånd att arbeta tvärvetenskapligt. Och kan de inte frågorna, tycker jag man kan vara ärlig nog att säga det, tala om varför och hänvisa till dem som kan. Varför kallar man annars till ett möte om vattenfrågor?

Ingrid Thunegard

Gotlands Tidningar